Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lars-Gunnar Andersson: Etymologi som hobby i karantänen

För de som sitter isolerade och känner tristessen pocka på kan det vara spännande att fördjupa sig i ordens ursprung. Varför inte lära sig mer om varifrån orden pandemi och epidemiologi kommer ifrån?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nedan presenteras en vederkvickande syssla för alla i påbjuden eller självvald karantän, en bildande hobby som varken tär på privatekonomin eller jordens resurser.

Det handlar om etymologi, läran om ordens historia. Ta ordet karantän, som vi ständigt hör. Det tidigaste belägget i svensk text är från 1687. Ordet är inlånat från franskans quarantaine som betyder ’fyrtiotal, fyrtio dagar’. Fyrtio dagar sågs på medeltiden som den tid man behövde isolera dem som misstänktes vara pestsmittade. Ordet har använts i franskan och italienskan åtminstone sedan 1400-talet.

En del visste säkert detta, men om man inte visste det, så kan man enkelt ta reda på det genom att besöka webbplatsen svenska.se.

Vi tar ordet stackare som exempel. Ordet skrivs in i sökrutan på svenska.se, och vi får omedelbart svar från de tre ordböckerna SAOL, SO och SAOB.

Svenska Akademiens ordlista (SAOL) anger i första hand ords stavning och böjning. Betydelsen beskrivs som ’beklagansvärd person’. Vi går vidare.

I Svensk ordbok (SO) ges samma information, men där finns också en ruta ”visa mer” med följande information: ”sedan slutet av 1200-talet, Westgöta-Lagen, fornsv. stafkarl, stakkarl, stakere; till stav och karl (urspr. om tiggare med vandrings¬stav)”. Sådant är kul att veta, och det kräver bara en arbetsinsats på någon minut vid datorn.

I Svensk Akademiens ordbok (SAOB) ges samma historiska förklaring under fliken ”etymologi”, men där finns också en mängd exempel på hur ordet använts från 1500-talet till våra dagar. SAOB kräver lite övning innan man vant sig vid sättet att skriva.

Man kan (som hemläxa) slå upp främmande ord som epidemi och pandemi, men också gamla svenska ord som frälsa, konstig och kran, eller varför inte vederkvicka som jag skrev i första meningen. Oftast ger böckerna svar, men ibland står det ”okänt ursprung”.

Om din granne envisas med att hävda att lagom betyder ’laget runt’, knappar du fram etymologin i SO: ”sedan 1675, dativ plur. av lag i bet. ’rätt ställning; rätt förhållande’; liknande form har enkom, stundom, ömsom.” Detta är inte en lika rolig förklaring som ’laget runt’ – men den är korrekt.

Ordet etymologi har förresten en intressant etymologi. Svensk ordbok: ”till grek. etymos ’verklig, sann, säker’ och logos ’lära’”. Betydelsen skulle alltså vara ”läran om sanning”. Tro nu bara inte på det. Det är visserligen kul att känna till ords ursprung, men det betyder inte att detta är ”ordets verkliga betydelse” eller dagens korrekta användning.

En stackare måste inte ägna sig åt stavgång, och en kran behöver inte ut som en trana.