Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Jan Höglund: Ett pris som ingen kan ifrågasätta och kritisera

FN:s livsmedelsprogram får Nobels fredspris för 2020. Motiveringen är talande och uppmanar till global solidaritet. Mitt inne i en historiskt djup multikris är det ett desperat rop på hjälp.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Den norska priskommittén skriver:

"Behovet av internationell solidaritet och multilateralt samarbete är mer iögonfallande än någonsin. Norska Nobelkommittén har bestämt sig för att tilldela Nobels fredspris 2020 till FN:s livsmedelsprogram, för dess försök att bekämpa svält, för dess arbete med att förbättra villkor för fred i konfliktområden, och för att de är en drivande kraft i försöken att förhindra användandet av svält som vapen i krig och konflikter".

Reaktionerna är positiva:

– Gode gud, jag är så överväldigad. Men jag ska ta mig samman, säger Anne Poulsen, Nordenchef på FN:s livsmedelsprogram WFP. Det är ett otroligt erkännande för de människor vi arbetar för, det högsta erkännandet man kan få för dem som lever sina liv i fattigdom och i konflikter. Nu vänds strålkastarljuset mot dem.

Sveriges utrikesminister Ann Linde säger att det är ett utmärkt val och ett bra exempel på hur internationella samarbeten genom FN bidrar till förändringar.

Aldrig har så många varit på flykt

WFP har haft interna problem och fått kritik. Sverige, en stor givare av bidrag, har fört fram att istället för att skicka rika länders överskott bör lokal och klimatneutral produktion stimuleras och handlas. Men det råder inget tvivel om vad arbetet syftar till. Att organisationen får Nobels fredspris kan egentligen ingen ifrågasätta och kritisera.

I den svåraste krisen som världen har genomlevt på generationer har aldrig så många miljoner människor varit på flykt. Förra året var det nästan 80 miljoner, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Krig, konflikter, fattigdom och klimatförändring tvingar bort dem från sina hem och över gränserna ut i det okända i en kamp för att överleva. Pandemin har förvärrat deras liv ytterligare och hjälpbehovet är enormt. FN:s hållbarhetsmål om att utrota hunger är avlägset, men WFP gör skillnad.

Priset är ett erkännande och en uppmuntran för alla som inte utan risker arbetar för att hjälpa behövande i utsatta länder och områden. Det är också en appell till världens stater att i den djupa ekonomiska krisen inte välja att prioritera bort pengar som är nödvändiga för att bekosta ett humanitärt matprogram som lider av kronisk resursbrist trots att hjälpbehovet ökar. Miljoner män, kvinnor och barn måste kunna äta sig mätta, undvika bristsjukdomar och hålla sig så starka som möjligt. Det avgör liv och död i de primitiva och krävande miljöer där de ofta befinner sig.

FN:s samarbete måste värnas och utvecklas

Grunden för FN:s 75-åriga verksamhet är globalt samarbete. Det måste värnas och utvecklas. I en oviss tid med polarisering, motsättningar och nationalism finns en oroande tendens att ta avstånd från och till och med lämna internationella samarbeten och upphöra med finansieringen. Vi har sett hur USA:s president Donald Trump har anklagat Världshälsoorganisationen WHO för att att gå Kinas ärenden under pandemin. En chefsåklagare vid en internationell brottmålsdomstol under FN:s överinseende hotas med amerikanska sanktioner för att hon utför sitt uppdrag och utreder misstänkta amerikanska krigsbrott.

Det är illavarslande. Hittills har FN:s generalsekreterares Antonio Guterres upprepade vädjanden om en global vapenvila för att kunna ägna all kraft och energi åt att minska coronavirusets effekter inte hörsammats alls. Den internationella solidariteten och samförståndet måste stärkas när hoten mot vår framtid inte övervinns med nya murar och så många fler inte kan försörja sig och svälter.