Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Jan Höglund: Ett lidande utan slut – snart är ytterligare en miljon syrier på flykt

Snart har ytterligare en miljon män, kvinnor och barn tvingats överge sina hem i Syrien. Efter nio år ser vi inget slut på kriget. Och med slaget om Idlib följer den senaste och kanske största flyktingvågen i landet hittills.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Filippo Grandi, chef för FN:s flyktingorgan UNHCR, kallar Syrien den största humanitära flyktingkrisen i våra dagar. Jan Egeland, generalsekreterare för biståndsorganisationen Norsk flyktinghjälp, talar om den värsta fördrivningen av civila i det värsta kriget i vår generation.

Michelle Bachelet FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, vädjar till parterna att upprätta säkra flyktvägar.

– Ingen tillflyktsort är nu säker. Och då regeringens offensiv fortsätter och människor tvingas in i mindre och mindre områden, befarar jag att ännu fler människor kommer att dödas", säger hon i ett uttalande.

– Hur kan någon rättfärdiga sådana urskillningslösa och inhumana attacker? tillägger Bachelet.

Omkring 900 000 människor har flytt från Idlib i nordvästra Syrien sedan i december. Sjukhus, vårdinrättningar, skolor, moskéer, bostäder och marknadsplatser har attackerats. Läget förvärras av vinter med snö och kyla. Rädda barnen uppger att minst sju barn dött av kyla i överfyllda flyktingläger.

Kriget startade våren 2011 och omkring 400 000 syrier beräknas ha dött. Före kriget hade Syrien cirka 20 miljoner invånare. Sedan dess har halva befolkningen flytt undan flygattacker, artilleri- och granatbeskjutning, vägbomber, handeldvapen och det faktum att deras samhällen och trygghet ligger i ruiner. När inget återstår hänger allt på hjälp från utlandet eller att fly.

De har sökt skydd i läger, tillfälliga nattkvarter eller utomhus. I brist på tak över huvudet, tält, mat, vatten och mediciner är de humanitära behoven skriande medan hjälparbetet försvåras eller stoppas över livsfarliga frontlinjer.

Över fem miljoner syrier har flytt landet

Över fem miljoner syrier är på flykt utomlands, de flesta i Turkiet, Libanon och Jordanien. Men 2015-2016 anlände över en miljon människor till Europa. Från Syrien kom de framför allt via Turkiet i båtar till de grekiska öarna. Många är kvar i Grekland. Samtidigt råder ren misär på en ö som Lesbos. I det beryktade Morialägret uppges 20 000 personer trängas på en yta avsedd för 3 000. Spänningen mellan migranter och lokalbefolkning, respektive öbor och regeringen i Aten, stiger och utvecklas på ett olustigt och hotfullt sätt.

Om inget görs snabbt och kraftfullt för att stoppa kriget, och de som trots allt flyr ges ett anständigt och rättssäkert mottagande i Europa, går det inte att stoppa migranter med murar, taggtrådsstängsel, rörelsedetektorer och hundpatruller. Situationen kan bli ohållbar. Och EU är djupt splittrat i frågan om migranter och har inte beredskap för en ny, okontrollerbar ström av asylsökande. Det skulle till och med kunna hota unionens framtida existens i den form vi känner den.

Allvaret understryks av massflykten från Idlib. Siffran har hela tiden justerats uppåt. Vi får gripande vittnesmål om hur allt fler lever i armod, rädsla, ångest och ovisshet medan omvärlden inte förmår att stoppa striderna och få en fredlig lösning.

Tvärtom vädrar Syriens president Bashar al-Assad morgonluft efter framgångar i nordväst. Allt förlorat land ska återtas, är hans budskap med vetskap om att han har fortsatt stöd av president Vladimir Putins krigsmakt med attackflyg, specialförband och militärpolis. Även Iran står på hans sida, och han känner sig uppenbarligen så stark att han fortsätter sin framryckning utan att snegla på de civila konsekvenserna trots att Turkiet hotar med en massiv motoffensiv.

Assad förefaller lita på Putins diplomati

Men Assad förefaller lita på Putins diplomati. Ryssen har både starka politiska och ekonomiska band till Turkiets president Erdogan. De samarbetar i Syrien även om de står på olika sidor i konflikten. Turkiet hyser redan drygt 3,5 miljoner syriska flyktingar och Erdogan vill förhindra en ny massflykt över sina gränser. Putin har all anledning att bevara ett strategiskt partnerskap med honom. Inget tyder dock på att ryssen skulle offra Assad. Det talar för en kompromiss, och i ett maktspel på den här nivån och med så stora insatser är civilbefolkningen inte sällan underordnad.

FN, EU, USA och andra med möjligt inflytande måste ta det på största allvar och agera snarast och inte senare. Det är inte lätt, men nödvändigt. Kanske är det flyktingarnas sista hopp.

LÄS MER: Flyr Syriens bomber: Det här är helvetet

LÄS MER: "Inhumana attacker" från syriska regimstyrkor