Tisdagen den 24 mars kraschar ett flygplan in en bergvägg och 150 människor dör. Någon dag senare blir det känt att andrepiloten har kraschat flygplanet medvetet. Pilotens namn och bild sprids. Experter uttalar sig, gör analyser och försöker hitta förklaringar. Jag läser rubriker i svenska medier dagarna efter. De är stora och svarta.
Andrepiloten led av svår depression från SVD.
Andrepiloten tros ha lidit av psykisk sjukdom från GP
Andrepiloten hade behandlats för självmordstankar från SR.
Det är svårt att värja sig från stora nyhetshändelser, de kryper in i ens medvetande. Det är så det är att vara människa och intresserad av sin samtid. Men rubrikerna börjar gnaga sig in bakom mitt pannben och lägger sig som grus och skaver. Andrepiloten led av depression. Jag läser det igen och funderar på vad informationen har för syfte. Det kan verka oförargligt. Media rapporterar bara om all den fakta om andrepilotens liv som nu plockas upp i ljuset av poliser, åklagare och journalister.
Men det är något med rubrikerna som gör ont i mig. Jag tolkar det som att media menar att pilotens depression skulle ha något med kraschen att göra. Men jag har kanske fel. Testar några andra rubriker. Andrepiloten led av eksem. Andrepiloten var asiat. Andrepiloten hade bruna ögon. Vad signalerar rubrikerna? Jo, att eksem, att vara asiat eller att ha bruna ögon skulle ha något att göra med att du får för dig att döda dig själv och 149 andra människor.
Det har det givetvis inte. Lika lite som att mord skulle vara en komplikation vid depression.Så varför skrivs rubrikerna? Jag tror det handlar om fördomar och okunskap kring psykisk ohälsa.
Jag skrev en krönika i GP i november om psykisk ohälsa och att våga prata om att må dåligt i hjärnan. Kallade det att vara psykisk förkyld. Snart ett halvår senare händer det att människor jag träffar på säger att det var bra att jag vågade skriva om det och att de kanske också ska våga vara öppna med sin psykiska ohälsa. Jag säger att jag hoppas att de vågar, och att de känner att det är okej att prata om att man själv lider av det som är vårt största folkhälsoproblem och den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige idag.
Men efter senaste tidens rubriker vet jag inte vad jag ska säga. Är kunskapen om psykisk ohälsa så dålig att någon på allvar tror att depression skulle göra att man dödar 149 andra människor?
Depression kan leda till självmord. Men självmord är något helt annat än massmord. Att ens behöva skriva det känns konstigt, men är kanske nödvändigt.
Vi behöver inte spä på fördomarna om psykisk ohälsa. Tvärtom. Vi behöver närma oss varandra. Berätta för kollegorna på jobbet att helgen var bra faktiskt men i lördagsmorse fick jag ångest i två timmar men nu är det bättre. Våga prata om psykisk hälsa och ohälsa och vad som får oss att må bättre.
Men det är inte lätt om sjukdomen man själv ibland har pekas ut som en del av en förklaring till ett massmord.
