De senaste åren har jag på Kristi himmelfärds morgon lagt ut en bild på nätet på Christer Fuglesang, med kommentaren “Sjukt att Christers himmelsfärd fått en egen helgdag”. Varje år ger det tusentals reaktioner och varje år är jag lika osäker på om folk delar för att de tror sig ha fått en aha-upplevelsen om helgens syfte, eller om de faktiskt förstått mitt skoj om vår sekulära samtid? Inte för att jag menar att folk borde fira. Inte ens kyrkan vet hur man ska fira Kristus himmelsfärd. Jag, uppväxt i frikyrkan, kan inte minnas att jag någonsin gjort det och när jag söker ser jag att Svenska kyrkan firar med att släcka ett påskljus, fira gudstjänst i naturen och “efteråt blir det förstås kaffe”. Det låter som en fest man inte vill missa.
Det finns också något generellt passivt över dessa vårens högtider. Det pärlband av högtider vi är inne i nu - 1 maj, pingst, kristi himmelsfärd och snart nationaldagen - tycks förlora allt mer av sin identitet, ingen bryr sig riktigt om det helgdagarna försöker högtidlighålla. Hösten, däremot, går i motsatt riktning. Under en kort period ska det plötsligt firas Halloween i flera veckor (eftersom ingen vet när det inträffar, eller vad som är Allhelgona och vad som är Alla helgons dag), men också nymodigheter som Singles day och Black friday. Här finns en starkare känsla av aktualitet och relevans. Barnen engageras och klär ut sig, medelålders köar utanför elektronikaffärer - här finns tydliga mallar för aktivitet och förväntan. Men våren? Ingen har någonsin begripit hur man firar Pingst eller Kristi flygare.
Det är inte bara att Kristi himmelsfärd är en hopplös högtid, även den som förstå helgens syfte borde rimligtvis ha enorma problem att begripa varför det firas just nu. För det är omöjligt att förstå. Datumet räknas fram genom en “påskformel” skapad av den tyske matematikern Gauss. Formeln bygger på när den ecklesiastiska fullmånen efter vårdagjämningen inträffar. Och om du lyckats förstå något av det ovan och påskformeln svarar “26 april” - då innebär det 19 april. Inget skämt!
Därför är det inte konstigt att helgen mest är en kamp om att få till en klämdag och sedan en tävling om vem som har haft den mest FANTASTISKA väder-helgen.
Men det kan väl också vara en tradition?