Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kondoleanser skickades från företaget Voi. Och sen? Då fortsatte kapprustningen, skriver Emanuel Karlsten. Bild: Stina Stjernkvist/TT, GP

Emanuel Karlsten: Dags för elsparkcykel-företagen att tänka på säkerheten

Vem ska rädda oss från elsparkcyklarna? Sedan länge har de förändrat stadsbilden, men för några veckor sedan krävde de också sitt första dödsoffer. En 26-årig man i Helsingborg. Kondoleanser skickades från företaget Voi. Och sen? Då fortsatte kapprustningen. För vem hinner tänka på säkerhet när världen ska erövras?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det ska först klargöras att jag själv är frekvent användare av elsparkcyklarna som ligger strösslade över Göteborg. De har förbättrat mitt liv, jag tar mig snabbt mellan möten och vill aldrig vara utan dem. Men jag ser problemen. I veckan ropades det till och med efter mig: “Akta så du inte ramlar” och någon annan fyllde i “annars går det som för Lucas Simonsson”.

Simonsson, Göteborginfluencern, ramlade förra helgen från sin elsparkcykel. På Instagram publicerade han en bild på sitt ansikte för sina 810 000 följare: Sju stygn i pannan, fyra på örat. Händelserna tycks ha lett till ett visst uppvaknande om säkerhetsriskerna för alla – förutom elsparkcykelföretagen. För de är tysta. Eller ja, svenska Voi, företaget bakom den elsparkcykel som var inblandad i dödsolyckan, skickade ut några ursäktande rader till medier som bad om det. Det meddelades att det nu jobbades med lokala myndigheter, att säkerheten utreds och prioriteras. Men den som åkt med en Voi vet att säkerhet knappast upplevs vara en prioritet.

Enligt Dagens industri är livstiden för Vois elsparkcyklar bara 40 dagar, eftersom de inte är anpassade efter en hyrmarknad. Att åka med dessa är att ständigt upptäcka nya skruvar som är loss, eller bromsar som fungerar dåligt. Deras mer erfarna konkurrenter har redan agerat.

Amerikanska Lime har designat egna, mer robusta, elsparkcyklar. Men även tyska utmanaren Tier har börjat byta ut sin skrangliga flotta i Göteborg till stabilare med handbromsar. Det ska Voi också göra. Någon gång. Men under tiden får vi nöja oss. Att ta bort elsparkcyklarna skulle innebära självmord på en stenhård marknad. För just nu öser riskkapitalbolag pengar över företagen i hopp om att just deras ska bli herre på täppan. Den som vågar mest, vinner mest, och vinst kan skördas när konkurrenterna gett upp och en eller två aktörer är ensamma kvar.

Vem har då råd med en paus, för säkerhets skull? Det är knappt ens en fråga om moral, utan att överleva marknadens naturlagar.

Men ändå. Det finns ju så mycket annat att göra, och här är alla bolag skyldiga. För det handlar verkligen inte bara om kvaliteten på cyklarna. Sänk maxfarten inom vissa geografiska områden, gågator till exempel. Minska accelerationshastigheten, eller inför obligatoriska och automatiska bromsar så snart hastigheten – som i nedförsbackar – går över 20km/h (även när man släpper på gasen). Allt går, lite av det görs.

Göteborgs politiker har lovat agera och reglera.

Det borde inte behövas.

Men så borde heller inte 26-åriga människor dö för att de åker elsparkcykel.