Hela huset är täckt av byggnadsställningar. Marken är lite lerig och gräset uppbökat. Det åtta våningar höga höghuset som går under namnet Stacken genomgår en förvandling.
Vi befinner oss i Bergsjön och ett par våningar upp i byggnaden öppnar Filip Andersson dörren in till sitt kollektiv. Här bor han tillsammans sex andra personer och trivs.
– För mig lockade det sociala. Jag vet vad alla i huset heter och alla hjälps åt. Det finns flera ensamstående som får hjälp med sina barn också. Man är aldrig ensam, säger Filip Andersson.
Delar bostad av olika skäl
I ett bostadskollektiv delar en grupp människor bostad av praktiska eller sociala skäl. Filip Anderssons boende är dessutom dubbelt kollektivt.
Stacken blev ett så kallat kollektivhus på 1980-talet. På den tiden såg bostadsmarknaden helt annorlunda ut. Många lägenheter stod helt tomma och det fanns utrymme för olika experiment. För att locka hyresgäster valde hyresvärden Göteborgshem att anlägga både matsal, kafé, snickeri, bastu och förskola i huset. Även Chalmers tekniska högskola var med och utformade det nya kollektivhuset.
Experimentet lyckades. I dag är bostäderna kooperativa hyresrätter och här bor sammanlagt ett 80-tal personer. De största lägenheterna är kollektiv, men här finns också helt vanliga tvåor, treor och fyror. Månadshyran är mycket låg. I gengäld måste de boende vara beredda att arbeta två timmar i veckan samt fem heldagar per år. Det kan till exempel vara trädgårdsarbete eller matlagning. Malin Widehammar, som också bor i huset, berättar att hon till en början var skeptisk.
– Min partner bodde i huset så det var därför jag flyttade hit, men jag visste att det skulle innebära både engagemang och tid. Jag är ideellt aktiv i övrigt så jag var lite orolig för det, men nu är jag superglad. Jag tycker att det är viktigt att min bostad inte är spekulativ och att ingen tjänar pengar på att jag bor här, säger Malin Widehammar.
Forskare undersöker kollektivboenden
Håkan Thörn är sociolog vid Göteborgs universitet. Han leder just nu en grupp forskare som undersöker kollektivboenden i Sverige, Danmark, Tyskland och Spanien. Forskarna har besökt Stacken ett flertal gånger sedan projektet drog i gång och han hälsar glatt på både Malin Widehammar och Filip Andersson.
– Människor bor kollektivt av tre huvudanledningar. Den första är att man söker ett socialt sammanhang. Den andra är ekonomisk, man kan bo här även om man inte tjänar så mycket. Dagens bostadsmarknad stänger ute väldigt många. Den tredje anledningen är ekologisk. Genom att bo tillsammans minskas det ekologiska fotavtrycket, säger Håkan Thörn.
Han berättar att allmännyttan fått i uppdrag att utreda om det går att underlätta för kollektivboenden. Redan nu finns Trädet i Kortedala och Majbacken i Majorna. Även Mölndal har kollektiv och i Högsbo liggerett nytt i startgroparna.
– Kollektiven minskade i popularitet på 1990-talet. Det är på väg att vända nu. Men det behövs politiskt stöd för att projekten ska bli verklighet, säger han.
Tyskland utmärker sig
Internationellt konstaterar Håkan Thörn att Tyskland utmärker sig kraftigt av just den anledningen. Där finns ett brett politiskt stöd och kollektiv är relativt vanliga som boendeform. I Spanien är kollektiv mer ovanligt, men en rörelse växer fram som svar på bostadskrisen. Dessutom bor ofta flera generationer under samma tak.
För Stacken är det viktigt att ständigt utvecklas och man går gärna i bräschen. När lägenheterna omvandlades till kooperativa hyresrätter fick hyreslagen skrivas om eftersom detta inte existerat tidigare. Nästa projekt är att tilläggsisolera hela huset och förvandla det till ett energisnålt så kallat passivhus. Därav alla byggnadsställningar runt om byggnaden.
– Vi tilläggsisolerar huset, byter alla fönster, sätter solceller på hela huset och glasar in balkonger. Detta är principiellt viktigt också. Vi vill visa att det går att höja standarden på gamla miljonprogramshus. Vi vill inspirera andra att göra likadant, säger Filip Andersson.
Även Malin Widehammar är glad att projektet blivit verklighet, men hon hymlar inte med att beslutet föregåtts av intensiva diskussioner. Att bo i kollektivhus är inte alltid en dans på rosor. Alla beslut måste tröskas noga. 55 vuxna och 25 barn är sällan helt överens.
– Jag blir jättetrött och arg ibland. Jag har insett att det kommer att skava, men att det är så det är att vara människa. Det finns något fint i det också, säger Malin Widehammar.
