Rysslands invasion av Ukraina förändrade spelreglerna för den europeiska säkerhetspolitiken helt. Den fick oss också att bli varse att de som har som uppdrag att fatta beslut om landets skydd och försvar inte precis legat i framkant, utan snarare lagat efter läge i efterhand.
Efter annekteringen av Krim 2014 har försvaret rustats upp kontinuerligt. Rimligen för att möta en framtida hotbild – men nej, när Ryssland tog nästa steg fanns väldigt snabbt en politisk enighet för ännu mer. Den upprustning som skett hade uppenbarligen inte varit tillräckligt, trots allt. Och: diskussionen om att Sverige måste gå med i Nato kom igång med en kraft vi aldrig tidigare sett.
Omprövning pågår
Det går fort nu. Inte minst inom Socialdemokraterna.
På en månad gick statsminister Magdalena Andersson från att ett svenskt medlemskap skulle destabilisera läget – till att det var inget som gick att utesluta. I en GP-artikel i helgen konstaterade flera röster i regeringspartiet att man måste vara beredd att ompröva sina ställningstaganden när omvärlden förändras.
På andra sidan det politiska fältet har Moderatledaren Ulf Kristersson pressat på för att göra Nato till en valfråga och i SVT:s Aktuellt på onsdagskvällen motiverade han det med att som säkerhetsläget är nu är det lika mycket av ett ställningstagande att stå utanför som att gå med.
Logiken i den argumentationen bör man nog i princip vara medlem i Moderaterna för att kunna ta till sig. Det är trots allt en rätt stor skillnad mellan att fortsätta göra som hittills och att helt byta strategi – inte minst som kriget ju kan vara över inom en relativt snar framtid, samt att Donald Trump mycket väl kan komma tillbaka som amerikansk president, och därmed i praktiken vara Natos överbefälhavare.
Men under torsdagen kom Ulf Kristersson uttalande i ett nytt ljus, i och med uppgifterna från Finland att man där förbereder ett Natomedlemskap.
Plötsligt kommer Sverige att bli tvingat till att välja.
Nära samarbete
Ett skäl är att vi har ett mycket tätt försvarssamarbete. Vi har en lång gemensam historia och i och med att båda länderna hittills stått utanför Nato har vi jobbat nära varandra i försvarsfrågor. Våra försvar kompletterar dessutom varandra väl, med sina olika utformningar.
Ett annat och kanske viktigare skäl är att politikerna i så hög utsträckning bundit upp sig vid att det är viktigt att Sverige och Finland går genom den här processen gemensamt. Ett tydligt tecken på att det hänt saker inom socialdemokratin var till exempel när en av en av partiets tyngsta veteraner, tidigare utrikesminister Margot Wallström, i en DN-intervju nyligen gav uttryck för åsikten att vi ska gå i takt med Finland: ”Och om Finland går med, då kanske vi också måste gå med".
Stressen påverkar
De krafter som inte redan är i rörelse kommer knappast kunna stå emot det finska beskedet. Det talas om en ansökan i maj. Tidigare har svenska socialdemokrater snarast pekat på den säkerhetspolitiska analys som väntas komma i maj som ett slag startpunkt på diskussionen. Nu kanske det snarare kommer att bli en deadline.
Rörelsen är tydlig: allt fler både i politiken och den allmänna opinionen tycker att det verkar vara nödvändigt att gå med. Stressen och det uppskruvade läget lär inte göra det enklare för dem som vill argumentera emot, vilket är oroande med tanke på att ett beslut i den här frågan är oåterkalleligt.
Och som av en märklig slump händer detta samma dag som försvarsmakten går ut och meddelar att Ryssland lidit stora förluster i Ukraina och att landet ”just nu har begränsad förmåga att rikta angrepp mot Sverige”.
LÄS MER:Finlands plan för Nato klarnar
LÄS MER:Därför kan Socialdemokraterna svänga i Natofrågan
LÄS MER:Så vill M att Sverige går med i Nato
Missa inte det senaste om valet 2022
Nu kan du få alla politiknyheter, reportage och analyser som en notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Val 2022. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
