"Det handlade såklart aldrig om miljön"

Kameler sväljs och den lilla uppoffring som butikerna gör – slopade kvitton och påsar – är det kunderna som får betala för, antingen genom att lämna ut sin mejladress eller att lägga ett par extra kronor, skriver Eric Hilmersson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I somras köpte jag en t-shirt. I kassan blev jag upplyst om att man slutat med papperskvitton och därför behövde min mejladress så de kunde skicka kvittot dit. Detta var för miljöns skull, sades det.

Jag såg mig omkring i affären, sprängfylld av kläder som importerats från andra sidan planeten och tänkte att här silas det mygg. Men jag orkade inte tjafsa då, det gör jag nästan aldrig när jag handlar, så jag gav dem min mejladress och mycket riktigt kom det ett kvitto dit.

En vecka senare kom ett nytt mejl. Den här gången med erbjudanden. Och sedan kom ett till, där det berättades att företaget nu var stolt sponsor till ett idrottsevenemang.

ANNONS

Det handlade såklart aldrig om miljön. Det handlade om att nästla sig in i mitt liv, få tillgång till min mejl, för att sedan kontinuerligt bombardera mig med marknadsföring.

Jag har lyckats blocka dem nu. Men deras fula kupp retar mig fortfarande.

I veckan var jag och handlade igen. Jag hittade två skjortor, en blå och en grön, som jag slog till på. I kassan möts jag av ännu ett till synes välmenande budskap: Den som vill ha en påse till sina nyinköpta kläder får betala två kronor extra.

Än en gång såg jag mig omkring i affären, och än en gång kunde jag ganska lätt konstatera att produkterna transporterats över land och hav – jag såg faktiskt inte något som var närproducerat – och att affären i fråga knappast förtjänat rätten att skryta om sitt miljöengagemang bara för att de tar betalt för sina påsar. Som för övrigt är av plast. Trots att det såvitt jag vet går utmärkt att tillverka påsar av återvunnet papper.

Kameler sväljs och den lilla uppoffring som butikerna gör – slopade kvitton och påsar – är det kunderna som får betala för, antingen genom att lämna ut sin mejladress eller genom att betala ett par extra kronor.

ANNONS

Det är en ganska patetisk miljöinsats.

I veckan var det Singles day och nästa vecka infaller Black Friday Två fullkomligt bisarra fenomen – den ena kommer från Kina och den andra från USA – som båda går ut på att folk ska lockas att shoppa mer än de redan gör, och som av någon anledning spridit sig över världen. Och om en dryg vecka är det Cyber Monday. Även den dagen har exakt samma funktion. Ja, och sedan är det ju jul och då ska det självklart handlas ännu mer.

Eller så ska det inte det. Vi kan ju faktiskt säga nej. Vi behöver inte ägna helgen innan julafton åt att jaga runt på stan som plågade shoppingslavar. Vi skulle lika gärna kunna ta spårvagnen till Saltholmen och sätta oss på en bänk med en termos och kika ut över havet medan vi sätter tänderna i en hönökaka med leverpastej.

Det går. Man kan göra så. Och på köpet slipper man både köpångest och miljöångest. Samt butikernas fejkade miljöengagemang i form av digitala kvitton och påsavgifter.

Varför gör vi inte så?

ANNONS