Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Det är inte tjejerna som ska flytta på sig

Det är förövarna som måste flytta på sig. Pinsamt att behöva påpeka det, skriver Joakim Lamotte.

Att vi har en utveckling i Sverige som går åt fel håll kan bara den som är både blind och döv förneka. Trots decennier av jämställdhetsarbete och kvinnokamp börjar samhället allt mer delas upp efter kön.

Badhus med separata tider för män och kvinnor blir allt vanligare. Under våren har jag även talat med flera lärare som beskriver hur vissa föräldrar inte låter sina döttrar ha idrott ihop med killarna, framförallt inte om det är bad på schemat. Detta problem verkar många skolor stå helt handfallna inför.

Efter att ha befunnit mig som journalist i de flesta stora svenska förorter är det med föga förvåning jag numera tar del av nyhetsinslag som rör könssegregation. Ett besök på ställen som Rosengård, Tensta, Gottsunda eller Bergsjön lämnar en ofta med frågan: Var är tjejerna? Ta en promenad på kvällen i dessa områden och du ser grabbar spela fotboll, driva runt i klungor eller stå och hänga vid den lokala matbutiken. Gå sedan in på närmsta fritidsgård och du kommer få träffa många unga killar, medan tjejerna ofta lyser med sin frånvaro.

Vissa fritidsgårdar jag besökt anordnar tjejkvällar en gång i veckan för att tjejer också skall få komma ut ibland. Grattis tjejer, ni fick en dag medan killarna fick sex dagar! Eller som i Tensta där tjejer nu skall få en egen fritidsgård för att slippa trakasserier och kränkningar, som enligt kvinnojouren i området bottnar i ökat hedersförtryck och kontroll av kvinnor.

Problemet med könssegregation får allt större fäste i Sverige och nu aviserar även Göteborgs kulturkalas att det eventuellt kommer införas trygga zoner där enbart kvinnor får vistas. Detta för att undvika sexuella trakasserier.
Det är med vemod och obehag som jag funderar på hur verkligheten kommer se ut för mina döttrar när de blir äldre. Många av deras bästa kompisar är i nuläget killar. Vad händer om de vill gå på festival ihop i framtiden? Kommer de få ställa sig i varsin zon och betrakta varandra på avstånd?

Att flera instanser i samhället väljer att följa trenden med könssegregation vittnar om kapitulation. Istället för att angripa problemets kärna flyttas fokus till tjejer vilket i längden leder till ännu mer skuldbeläggning. Denna handlingsförlamning börjar bli tröttsam att beskåda. Hur vore det att istället sätta ner foten och markera mot de som inte kan bete sig som folk?

Föräldrar som begränsar sina döttrars frihet borde få sitt föräldraskap ifrågasatt av socialtjänsten. Killar som trakasserar tjejer på festivaler och fritidsgårdar borde få kännbara straff. Det är förövarna som skall flytta på sig, inte tjejerna. Att ens behöva påpeka sådana självklarheter är pinsamt, men tyvärr verkar alldeles för många beslutsfattare lida av just både blindhet och dövhet. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.