Vid vårens sista partiledardebatt i riksdagen hävdade både Centerns och Liberalernas ledare att i alliansledda landsting har man kortare vårdköer och levererar en bättre vård. Det är påståenden som slirar på sanningen.
En artikel i SvD den 13/8 beskriver hur patienter i Stockholm, liknande ett slagfält, ligger i dubbla rader på akutavdelningarna och väntar på sängplatser som inte finns. Mina egna erfarenheter sträcker sig till Västra Götalandsregionen där problemen är likartade.
Sjukvården lider av ett systemfel som aldrig kommer att förändras så länge som varken politiker eller ledande tjänstemän erkänner fel och brister. Den politiska färgen saknar betydelse.
Onödigt lidande
Den 20 oktober 2016 skrev jag på GP:s debattsida om hur ineffektiv vård skapar onödigt lidande och om min besvikelse över att inte ha tecknat en privat sjukvårdsförsäkring. Som patient har jag en lång och positiv erfarenhet av hög medicinsk kvalitet inom sjukvården.
Under senare år har jag tyvärr likt många andra råkat ut för det som utgör sjukvårdens strukturella problem. Det började för drygt tio år sedan då jag tvingades vara sjukskriven under ett års väntan på en PCI-behandling av hjärtats kranskärl. SU:s budget var förbrukad och kardiologkliniken var förbjuden av ledningen att utföra planerade PCI-behandlingar samtidigt som resurserna stod outnyttjade.
Väntetid utan like
Under det senaste året har jag vid två tillfällen ur egen plånbok betalat för olika undersökningar vid privata kliniker enbart för att SU inte har kunnat upplysa om tidsangivelser för ett enkelt mottagningsbesök. Väntetiden handlar inte om månader utan om år var den information som gavs av Kontaktpunkten. Efter en segdragen process hamnade jag slutligen i mars i år i kön för en ryggoperation på SU. Efter ett flertal samtal och brev, kunde jag varken få ett datum eller ett tidsperspektiv när en operation skulle komma att ske. Skälen som angavs var brist på narkosläkare och sjuksköterskor som innebar att den ena efter den andra operationen måste ställas in.
Efter tre månader trädde vårdgarantin in och en remiss skickades på min begäran till en av Göteborgs privata ryggkirurgiska kliniker. Där blev jag snabbt kallad till ett besök och en operation hade kunnat planeras in ganska omgående. Tyvärr kunde de narkosansvariga inte acceptera mig på grund av andra besvär eftersom kliniken saknar fullständiga IVA-resurser. Jag är nu tillbaka på ruta A och hoppas hamna i den operationskö som jag lämnade för över två månader sedan. Min situation delar jag med många andra patienter som sitter fast i en vad jag vill kalla dysfunktionell sjukvårdsorganisation.
Beslut på nationell nivå
Det krävs förändringar som enbart kan verkställas genom beslut på nationell nivå. Det kommunala självstyret är ett stort hinder för att en jämlik vård ska kunna etableras. Frågan är känslig och hörs sällan i den politiska debatten. Det är anmärkningsvärt att politiker och chefer med en lätt axelryckning tycks acceptera den pågående massflykten av kompetent personal. Inom industrin skulle en sådan situation vara förödande och ansvariga chefer skulle snabbt bytas ut. Det behövs åtgärder som skapar motivation hos personalen och som bidrar till att fler söker sig tillbaka till de vårdyrken som de har lämnat.
Vård och omsorg måste samordnas och de vattentäta skotten mellan olika huvudmän och utförare bör raderas. Att ingen i dag ser patienten som en enda individ/människa innebär att patienter med kroniska sjukdomar känner sig vilsna och bollas runt mellan olika vårdinstanser utan att någon tar ett helhetsansvar. Personcentrerad vård är ett begrepp som ofta används utan att vårdgivaren ser till innebörden av begreppet. Nu måste man gå från ord till handling.
Sällan under kontorstid
Primärvården behöver ökad tillgänglighet, kompetensförstärkning med tillgång till specialister och betydligt mer dygnet runt öppet för att avlasta akutsjukvården. Mindre allvarliga olycksfall och sjukdomar inträffar sällan under kontorstid.
Patienter och patientorganisationer är en outnyttjad resurs som har breda kunskaper och erfarenheter och som genom sin medverkan i olika sammanhang kan bidra till en positiv utveckling av vården.
Vården visar inte respekt för patientens situation eller personliga önskemål enligt mina erfarenheter. Endast genom organisatoriska förändringar med ökad nationell styrning, tillvaratagande av personalens, patienternas och andra aktörers kunskaper kan den offentliga vården skapa en sjukvård som lever upp till patienternas behov.
Håkan Hedman
hedersdoktor vid Sahlgrenska Akademin, förbundsordförande Njurförbundet samt ledamot i styrgruppen Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet (GPCC)