Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

utrikespol webb
Sverige är ett land som historiskt har visat mod i det internationella arbetet för kvinnors rättigheter. Samtidigt finns en tydlig dubbelmoral vad gäller regeringens utrikespolitik, skriver Yasmine Posio Nilsson (V).

Upp till bevis, Margot Wallström (S)!

Den 14 februari är det dags för den utrikespolitiska debatten i riksdagen. För en feministisk regering finns det fortfarande en hel del kvar att bevisa, skriver Yasmine Posio Nilsson (V)

Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas kvinnors liv av fattigdom, diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Oavsett vilken statistik vi än tittar på så har män och pojkar ett försprång jämfört med kvinnor och flickor. Särskilt hårt drabbas flickor och kvinnor när den humanitära situationen är som allra svårast. Det är kvinnor och flickor som tvingas gå mil för att hämta vatten när det råder torka, som utsätts för sexuellt våld som en strategi i väpnade konflikter och som blir utan utbildning när skolan kostar dyra pengar.

Tydlig dubbelmoral

Sverige är ett land som historiskt har visat mod i det internationella arbetet för kvinnors rättigheter. Samtidigt finns en tydlig dubbelmoral vad gäller regeringens utrikespolitik. Ett mycket tydligt exempel är Jemen.

Jemen är ett av världens fattigaste länder och efter tre år av krig är läget akut. FN benämner situationen som världens största humanitära kris. Miljontals människor är på flykt, bristen på mat och vatten är stor samtidigt som landet plågas av sjukdomar som kolera och difteri. 40 procent av befolkningen är barn under 14 år.

Att få bestämma över sin egen kropp och uttrycka sin egen sexualitet är en grundläggande mänsklig rättighet. Men det är en rättighet som kränks och inskränks i många länder som Sverige bedriver utvecklingssamarbete med.

Utrikesminister Margot Wallström (S) har varit tydlig med att det inte finns någon militär lösning på konflikten och förra året ökade Sveriges bistånd till Jemen. Det är bra. Samtidigt fortsätter Sverige exportera vapen till både Förenade Arabemiraten och Saudiarabien – länder som aktivt deltar i kriget. DN har tidigare rapporterat om hur Inspektionen för strategiska produkter så sent som 2016 beviljade tillstånd för vapenexport till Förenade Arabemiraten för närmare elva miljarder kronor. Det är milt uttryckt mindre bra. Norska utrikesdepartementet tog i december ett beslut om stopp för vapenexport till Förenade Arabemiraten, just på grund av konflikten. Inte heller export till Saudiarabien är tillåten. Nu väntar vi oss att Sverige ska göra det samma.

Kvinnors rättigheter sätts på undantag

Att få bestämma över sin egen kropp och uttrycka sin egen sexualitet är en grundläggande mänsklig rättighet. Men det är en rättighet som kränks och inskränks i många länder som Sverige bedriver utvecklingssamarbete med. Bristande tillgång till preventivmedel och sexualupplysning, bristande mödravård och starka begränsningar i aborträtten är centrala hinder för utveckling och fattigdomsbekämpning.

Vi ser med oro hur kvinnors rättigheter sätts på undantag i allt fler länder runt om i världen. I El Salvador fängslas kvinnor som fått missfall, i Polen föreslås inskränkningar i aborträtten och samtidigt har USA stramat åt sin biståndspolitik i syfte att försvåra kvinnors tillgång till en säker abort. Sverige har länge varit en viktig röst för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, men vi kan göra mer. Vänsterpartiet menar att andelen bistånd som avsätts för arbete med SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter) bör uppgå till minst tio procent av den totala biståndsbudgeten.

Bättre men inte tillräckligt bra

Sverige ska vara ett land som konsekvent står upp för mänskliga rättigheter, solidaritet och feminism – i alla delar. Den svenska utvecklingspolitiken har förbättrats i och med regeringsskiftet 2014. Uppdateringen av Sveriges politik för global utveckling och sammankopplingen med Agenda 2030 samt det nya policyramverket är steg i rätt riktning. Så också den feministiska utrikespolitiken som innehåller många förslag som Vänsterpartiet tidigare motionerat om i riksdagen.

Det finns dock en hel del kvar att göra för att regeringen med trovärdighet ska kunna hävda att man fullt ut bedriver en feministisk utrikespolitik. Jag hoppas att Margot Wallström tar chansen att visa en tydlig feministisk riktning i den utrikespolitiska debatten.

Yasmine Posio Nilsson (V)

ledamot i utrikesutskottet

 

 

Mest läst