De senaste dagarna har miljöpartisterna Mehmet Kaplan och Yasri Khan fått stor
uppmärksamhet i media. Mehmet Kaplan blev till slut tvungen att lämna sin post som bostadsminister sedan han haft umgänge med islamistiska och högerextrema fascistiska grupper samt gjort uttalanden som gjorde att hans värderingar om demokrati och jämlikhet starkt ifrågasattes.
Yasri Khan är antagligen för gemene man en tämligen okänd politiker. Han var nominerad till Miljöpartiets partistyrelse och blev känd nästan över en natt när han vägrad skaka hand med en kvinnlig reporter från TV4 som intervjuade honom. Efter hans avhopp har en intensiv debatt följt: Kan man vara politiker om man väljer att hälsa och skaka hand med män men inte med kvinnor?
Det är olyckligt om diskussionen om Yasri Khan begränsas till att enbart handla om huruvida man kan ha politiska uppdrag om man vägrar ta kvinnor i hand. Även fast jag själv aldrig skulle vistas i ett rum eller sammanhang där man inte tar mig i hand på grund av att jag är kvinna. Frågan kring handskakandet handlar ur ett större perspektiv om huruvida ens agerande säger något om en människas värderingar.
Symptom på ett större problem
Fallet med Yasri Khan och Mehmet Kaplan är ett symptom på ett större problem. Det är mycket viktigt i ett demokratiskt land, att visa att det finns en tolerans mot alla typer av människor. Det innebär att alla ska behandlas lika och det ska inte förekomma särbehandling som baseras på kön, religion, sexuell läggning eller etnicitet.
Det här är klassiska liberala värden som de flesta ställer upp på. Dessa värden utgör grunden för att likabehandling ska vara möjlig. Mehmet Kaplan och Yasri Khan har varit och är en symbol för många. De visar att det går att få en hög politisk position som praktiserande muslim.
Det symboliska värdet av det ska inte underskattas. Problemet uppstår när Kaplan och Khan inte själva behandlar andra efter den likabehandlingsprincip som de själva kräver att människor ska behandla dem efter.
Yasri Khan kräver att han ska behandlas utifrån principen om likabehandling men hans sätt att skilja på hur man väljer att hälsa på män respektive kvinnor, visar på något helt annat än likabehandling och de feministiska ideal som han menar att han står för.
Grundläggande värderingar på undantag
Den kulturrelativism som vi har sett i Vänsterpartiets syn kring hedersfrågan där man inte vill kritisera de normer som förtrycker kvinnor med risk för att framstå som om man inte respekterar andra kulturer ser vi nu hos Miljöpartiet.
I sin iver att omfamna andra kulturer och mångfalden har man satt grundläggande värderingar om demokrati, likabehandling och jämställdhet på undantag. Problemet för Miljöpartiet är att de har blandat ihop begreppen respekt och acceptans.
Respekten för andra människor handlar om människovärdet. Som människor har vi alla samma grundläggande värde oavsett bakgrund, kön, religion, sexuell läggning, nationalitet eller etnicitet. Självfallet ska vi respektera våra medmänniskor.
Detta ska dock inte blandas ihop med acceptans. Alla kulturella normer, principer eller värderingar är inte lika bra. Det finns många länder som har förtryckande normer mot till exempel kvinnor och HBT-personer. Dessa normer kan och får aldrig accepteras i Sverige och ska alltid bekämpas. Här har Miljöpartiet bevisligen en enorm hemläxa att göra.
Har i alla högsta grad en kultur
I viljan att tillmötesgå andra kulturer har vissa människor påstått att det inte finns någon svensk inhemsk kultur. I Sverige finns det i allra högsta en grad en kultur och ett historiskt arv kring våra värderingar om jämställdhet. Dessa värderingar är i dag inte längre abstrakta tankar eller idéer utan svensk lagstiftning.
När en politiker blir minister representerar han eller hon inte längre enbart sitt eget parti utan hela det svenska samhället och därmed de värderingar som vårt samhälle står på. Det är viktigt att politiker inte gör skillnad på män och kvinnor när man hälsar, inte för att hälsandet i sig är viktigt utan för att det symboliserar de tankar och värderingar om jämställdhet som vi har i Sverige.
Gulan Avci (L)
ordförande Liberala Kvinnor