vd för Sveriges Skeppsmäklareförening
"Nu får det vara nog”, skrev vi på den här sidan i höstas och krävde tvångsmedling. Ni i Hamnarbetarförbundet nappade direkt så det blev frivillig medling, vilket även arbetsgivaren senare godtog.
”Äntligen händer det”, tänkte vi som dagligen ser till att det kommer fartyg till hamnen så att ni som lossar och lastar dess last har ett arbete att gå till. Men så besvikna vi blivit sen dess.
Peter Annerback, Hamn 4:an – du har tidigare sagt att det handlar om rätten till ett avtal. ”Vi kan kopiera Transportarbetarförbundets avtal rakt av”, sa du, och du vet att både jag och mina medlemmar tyckte att det lät rimligt. Om ni representerar 85 procent av alla hamnarbetare i hamnen är det rimligt att ni också får utse era förhandlingsmän och skyddsombud och vara med på de avtal som sluts.
Och det fick ni! Tack vare medlarna fick ni tillgång till ett avtal tillsammans med Transportarbetarförbundet, vilket hade gett er exakt det ni krävt. Förutom på en enda punkt. Det blev ett hängavtal, inte ett trepartsavtal.
Hängavtal lika bra
Skillnaden däremellan kan anses gigantisk eller minimal, beroende på vad man vill uppnå. Om man vill ha full representation på lokal nivå, rätt att utse sina egna huvudskyddsombud, rätt att utse en egen ombudsman som på arbetsgivarens bekostnad arbetar för era medlemmar och ha inflytande över arbetssituationen är ett hängavtal lika bra som ett trepartsavtal. Och det är ju just detta ni krävt. Jag har inte hört er en enda gång kräva högre lön. Det verkar alltså som att Transportarbetarförbundet kunnat företräda er på ett bra sätt och med en snittlön på nästan 50 000 kronor i månaden, (inklusive alla tillägg och övertidsersättning) skulle det förstås vara svårt att få sympatier för krav på högre lön.
Så vad är då problemet med ett hängavtal? Varför har ni tackat nej när ni nu fått det som ni tidigare sagt att konflikten handlar om?
Ska tröskas i stormöten
På er hemsida har ni skrivit att det här inte handlar om ekonomi, utan om er rätt att förhandla genom kollektiva beslut. Finns det några andra arbetsplatser där man fråntar arbetsgivaren rätten att leda och fördela arbetet? Där alla förändringar måste tröskas igenom ett stormöte; ett stormöte där det nog krävs ganska mycket mod att gå emot strömmen när ledaren säger att vi kan få mer, om vi bara …
Det handlar alltså inte om ekonomi för er, vilket det gör för oss som ser till att fartygen kommer till hamnen med gods; det vill säga svenska dotterbolag till internationella linjerederier eller oberoende linjeagenter som ägs av alldeles vanlig göteborgare.
Om ni bara visste hur mycket den här konflikten handlar om ekonomi för dessa medlemsföretag. En av dem, en göteborgsägd linjeagentur, förlorade 35 procent av sin omsättning under januari månad. Hur länge tror ni att ett företag kan hålla ut i den takten?
Särskilt bekymmersamt blir det då APMT dessutom fakturerar planhyror för de containrar som blir kvarlämnade när fartyget måste gå utan att ni lyckats lasta på dem. Terminalen försöker helt enkelt ta igen lite av den förlust som ni orsakar med era stridsåtgärder genom att fakturera ut det på sina kunder.
Fick flyga ut sina varor
Ett annat lika göteborgsägt företag fick flyga ut gods som annars hade blivit kvar på kajen i Göteborg, flygfrakten fick de stå för. Deras kund, ett viktigt svenskt exportföretag, ville ha ut sina varor i tid och hade köpt frakten på det viset. För agenten innebar det dessutom att de var tvungna att kompensera rederiet som förlorade sin last. Tror ni att det svenska företaget väljer Göteborg nästa gång de ska exportera sina varor?
Ett otal av våra medlemmar har tvingats lasta av importgods i Hamburg och andra hamnar på kontinenten. En del är kvar i Europa, i väntan på nästa chans i transportkedjan, andra har lastats om till fartyg som går till andra hamnar än Göteborg, eller på lastbil direkt till kunden. I Taipei, Marseille, New York och Shanghai diskuteras självklart tillståndet i Göteborgs hamn just nu; hur alternativet till Göteborgsanlöp ser ut. Ni ser väl att volymerna minskat efter era stridsåtgärder? Nu försvinner även fler järnvägspendlar. Hamndirektörerna på ostkusten må jubla, men ni som jobbar i Göteborg borde tänka till.
Vill ni verkligen driva den här konflikten vidare, och i så fall varför? Ni vet att arbetsgivaren inte kan skriva trepartsavtal med er så länge Transportarbetareförbundet vägrar gå med på det. Om APMT skrev avtal direkt med er skulle det bryta mot det kollektivavtal som redan gäller på APMT och i alla Sveriges hamnar och dessutom riskera den svenska modellen som lönat oss så väl i många decennier.
Jag vill inte tro på ryktena om att allt egentligen är ett spel för gallerierna, att ni aldrig velat ha ett avtal eftersom det förutsätter fredsplikt; att ni vill fortsätta kunna hota arbetsgivaren med aktioner så snart de inte gör som ni vill, att kravet på avtal mest används för att det låter vettigt och bra.
Nu får det vara nog
Så nu får det vara nog. Ni får inte riskera mina medlemmars levebröd, försämra för den svenska exportindustrin som just nu går på högvarv och äventyra era egna jobb när ni redan har uppnått så mycket.
På nästa stormöte uppmanar jag därför dig, Peter Annerback, och alla i Hamnfyran att ta till sig medlarnas förslag och på måndag förklara att ni accepterar deras hemställan. Alternativet är att meddela att det egentligen aldrig handlat om att ni ville ha något avtal med den efterföljande avtalsbundna fredsplikten.
Erkänn då att det viktigaste för er är att kunna stoppa 30 procent av den svenska utrikeshandeln när som helst (bara ni varslar sju dagar innan) – att det är den makten ni inte vill förlora.
Berit Blomqvist
vd för Sveriges Skeppsmäklareförening