ordförande Lärarnas Riksförbund
Utbildning är det mest effektiva skyddet mot utanförskap och arbetslöshet. Varje ung människa som klarar skolan har ett bra utgångsläge på sin resa genom livet. Men för de som inte lyckas blir resan krokig, och leder ofta till att de hamnar snett i samhället. Att skapa en skola som ger alla, oavsett bakgrund, goda och likvärdiga förutsättningar att lyckas med sin utbildning är därmed en av Sveriges viktigaste framtidsfrågor.
Skolan stod högt på den politiska dagordningen innan flyktingkrisen tog överhanden. I flyktingkrisens skugga ska nu skolan hantera den utmaning det innebär att ge alla dessa människor de bästa möjliga förutsättningarna till etablering och delaktighet i det svenska samhället. Att lyckas med det samtidigt som den svenska skolan lider av akut lärarbrist och sjunkande kunskapsresultat kräver långt mer än det som hittills presenterats. Det är djupt oroande att varken regering eller opposition till fullo tycks ha tagit till sig detta.
Kraftfulla investeringar krävs
För att övervinna de utmaningar som finns behövs det kraftfulla investeringar. Finansministern anger nu ett reformutrymme på 24 miljarder, varav 10 av dem är intecknade. Lärarnas Riksförbund för nu fram krav på fem reformer som tillsammans med regeringens hittills redovisade och mycket blygsamma utbildningssatsningar på 148 miljoner skulle kosta staten nästan 7 miljarder kronor, alltså hälften av det reformutrymme som regeringen angett. Lösningen handlar framför allt om att satsa på dem som är avgörande för utbildningens kvalitet.
1. Investera i lärare i utanförskapsområden. Allianspartierna gav ett glädjande besked i somras när de lovade högre lön till lärare med de tuffaste utmaningarna. Vi utgår ifrån att också regeringen delar bedömningen om vikten av att satsa på skolan i de socialt utsatta områdena. Med den satsning som Allianspartierna föreslog i somras har vi beräknat kostnaden till cirka 1 miljard i statligt åtagande och det innebär att cirka 6 000 lärare kommer att omfattas.
2. Bredda lärarlönelyftet till att omfatta fler lärare. Om Kunskapslyftet ska lyckas är det angeläget med en satsning som förbättrar möjligheterna att rekrytera lärare och studie- och yrkesvägledare till vuxenutbildningen. En lönehöjning på cirka 3 000 kronor för dessa innebär en årlig kostnad för staten på cirka 150 miljoner kronor.
Regeringens lärarlönesatsning på 3 miljarder kronor är välkommen. Men satsningen har varit otillräcklig för att locka lärare tillbaka till yrket och för att öka söktrycket till lärarutbildningen. Regeringens satsning på utökade platser på lärarutbildningen är inte mycket värd om man samtidigt inte lyckas locka fler att välja läraryrket. Rejäla lönehöjningar är det enda som på kort sikt kan påverka bristsituationen. Staten bör därför avsätta ytterligare 2 miljarder till lärarlönelyftet så att fler lärare kan omfattas av satsningen.
3. Investera i undervisningens kvalitet. Att låta lärarna fokusera på sitt huvuduppdrag är en ytterst angelägen investering. För det behövs det en satsning på ytterligare administrativ stödpersonal i skolan som ska vara underställd och handledd av skolledningen men som kan vara lärarna behjälpliga med administrativa arbetsuppgifter. Vi bedömer att regeringen i ett första steg borde satsa 1,4 miljarder kronor för att successivt bygga upp en sådan stödfunktion. Det skulle räcka till cirka 3 000 personer.
4. Garantera lärarnas möjlighet till fortbildning. Det är djupt alarmerande att lärarnas fortbildning inte fungerar i sin nuvarande form. Det finns därför goda skäl att som Liberalerna och Moderaterna föreslagit låta staten ta över ansvaret för lärarnas långsiktiga fortbildning. Förslaget måste dock anpassas efter verkligheten med rådande lärarbrist. Det är inte heller rimligt att just lärare ska behöva avstå från lön för att få fortbildning i sitt yrke. Lärarnas Riksförbund föreslår därför att staten avsätter 2 miljarder kronor årligen för att garantera en termins studier med bibehållen lön för högst 4 500 lärare i taget.
5. Motverka avhoppen från läraryrket. Lärare har långt större avhopp under de första åren av yrkesverksamhet än andra jämförbara yrkesgrupper. Drygt en femtedel av de kommunanställda grund- och gymnasielärarna hoppar av under de första åren. Det är ett allvarligt samhällsekonomiskt slöseri om lärarna inte stannar med en arbetsmarknad som skriker efter deras kompetens. Tyvärr har regeringens beslut att ta bort introduktionsåret som krav för lärarlegitimation lett till att allt färre lärare får en mentor när de kommer ut på sin första arbetsplats. Forskningen visar att de som får en mentor lyckas bättre. Regeringen bör nu bidra till att samtliga nyutexaminerade lärare får en mentor under det första året vilket skulle innebära en kostnad på cirka 300 miljoner kronor årligen.
Det är nu hög tid att insikten om lärarnas avgörande betydelse för elevernas resultat blir till en gemensam kompass för Sveriges beslutsfattare. Vi förutsätter därför att det går att skapa en bred politisk enighet kring en fortsatt framsynt satsning på utbildning genom höstens budgetprocess.
Åsa Fahlén
ordförande Lärarnas Riksförbund