Livsmedelsstrategin har till allra största del betoning på ökad svensk produktion, konkurrenskraft, export och lönsamhet. I slutet av syftesformuleringen står också att ”relevanta miljömål” samtidigt ska nås. Men det är inte mycket i handlingsplanen som talar för att så kommer att ske.
Vi behöver exempelvis minska matens klimatpåverkan med cirka 80–90 procent för att nå klimatmålen, men i regeringens handlingsplan finns i praktiken ingen minskning. Upp emot 55 procent av vår mats klimatpåverkan skulle vi kunna få bort genom att ställa om till ett jordbruk som baseras på kretslopp av lokala, förnyelsebara resurser. Men kretsloppsbaserat jordbruk nämns inte med ett ord i handlingsplanen. Inte heller den minskning av köttkonsumtionen som en hel forskarvärld anser är viktig nämns med ett ord. I stället pratar man om ökad nötköttsproduktion, visserligen mer betesorienterad, men ändå en ökning.
Kör vidare och gasar på
På det stora hela handlar strategin om att köra vidare och gasa på i jordbruket och livsmedelsproduktionen ännu mer enligt den gamla vanliga konventionella linjen. Av allt att döma är det Miljöpartiet som ändå har fått med inriktningsmålet att till år 2030 ska 30 procent av odlingsmarken vara ekologisk och att 60 procent av den offentliga konsumtionen ska vara ekologisk. Dessa fördubblingar från dagens nivåer kan låta mycket. Men när det gäller ekologisk odlingsareal innebär det, enligt Ekologiska Lantbrukarna, en långsammare ökningstakt än vi hade mellan år 2005 och 2015. Beträffande målet 60 procent ekologiskt i offentlig konsumtion är en av de främsta kommunerna, Södertälje kommun, nästan uppe på den nivån redan i dag.
Saknar avgörande åtgärder
Men det stora felet med regeringens angivna ekomål är att handlingsplanen saknar de åtgärder som ska ta oss dit, och vidare. Regeringen verkar ha uppfattningen att det räcker med efterfrågeökningen från konsumenter och offentlig upphandling. Men så är det inte. Det behövs en rad åtgärder som hjälper jordbrukarna att ställa om till ekologiskt. Man måste tillföra resurser för detta och man måste vara beredda att betala för de miljövinster som uppstår. Det behövs också ordentlig satsning på utbildning i ekolantbruk och även mer ekoforskning.
En effektiv åtgärd vore också att återinföra den skatt på konstgödsel som vi haft tidigare och att lägga den på en tillräckligt hög nivå så att fler lantbrukare väljer att använda stallgödsel i stället, i naturliga kretslopp.
Kretsloppet har brutits
Ett grundläggande problem och systemfel i dagens svenska lantbruk är nämligen att växtodling och djurhållning har separerats och att kretsloppen av växtnäringsämnen via stallgödsel därmed har brutits. Det har lett till ökad användning av klimatpåverkande konstgödsel och ett överskott av närsalter som läcker ut i bland annat Östersjön.
I dag ser vi en ökande koncentration till allt färre och allt mer storskaliga och specialiserade djurgårdar respektive växtodlingsgårdar utan naturliga kretslopp. Antalet mjölkgårdar har minskat med drygt 75 procent (från 18 000 till 4 000) och antalet svingårdar med 90 procent (från 10 000 till 1 000) de senaste 20 åren samtidigt som produktionen varit densamma och vår köttkonsumtion ökat till dagens rekordhöga nivå. Regeringens livsmedelsstrategi kommer att förstärka den utvecklingen.
En motsvarande utveckling mot mer koncentration och mindre kretslopp finns tyvärr också inom delar av det ekologiska lantbruket, även om man här inte använder konstgödsel. Här skulle man behöva skärpa reglerna för vad som ska kalls ekologiskt, med större krav på kretslopp, markvårdande växtföljder och vallodling. Regering och riksdag kan också besluta om kretsloppsvillkor som ska uppfyllas för att få EU-arealbidrag för ekologisk odling.
Vältrar över vår klimatbelastning
Regeringens livsmedelsstrategi handlar mycket om att öka svensk livsmedelsproduktion och att öka vårt lands självförsörjningsgrad, vilket i sig är bra. Men mycket av det man kallar för svensk produktion baseras i dag till betydande del på importerade resurser som konstgödsel och fodermedel. Det innebär bland annat att vi vältrar över vår klimatbelastning på andra länder.
Men om vi baserar vårt lantbruk mer på kretslopp av egna förnyelsebara resurser ökar vi vår försörjningsgrad på riktigt. Samtidigt minskar vi också vår egentliga klimatpåverkan, förbättrar våra odlingsjordar, ökar den biologiska mångfalden, minskar giftspridning och räddar Östersjön. Detta bör vara centralt i en långsiktig livsmedelsstrategi. Men det här missar man i hög grad med den strategi regeringen har i dag.
Artur Granstedt
docent i ekologiskt lantbruk och koordinator för Östersjöprojektet BERAS