Slutreplik
Miljöpartiets kris, 30/4, 9/5
I sitt svar till mig bemöter Amanj Aziz och Hussein Hamad inte någon av de faktauppgifter i
min artikel som berör deras samröre med diverse radikala islamister. I stället menar de att jag – när jag ”generaliserar”, när jag kallar dem för salafister och när jag använder ordet ”identitetspolitik” – ägnar mig åt rasism. Termer som ”salafister” och ”identitetspolitik” beskriver Aziz och Hamad som ”sociala disciplineringsmetoder”. När jag använder mig av dem sägs jag därtill ägna mig åt tvångsassimilering.
Jag hoppas att deras tidigare så generösa bidragsgivare inom till exempel Ungdomsstyrelsen får ta del av detta sätt att definiera rasism, med eller utan fotnoter till Albert Memmi.
Representerar inte svenska muslimer
Aziz och Hamad är dessutom upprörda över att ”alla aktivister, politiskt aktiva eller organisationer som på något sätt är synliga muslimer eller är tydligt motiverade av sin religion blir kallade dessa termer”, det vill säga ”salafister och närliggande islamtolkningar”.
Dock vill jag påpeka att min infallsvinkel är den direkt motsatta till vad de påstår. Jag använder termen ”salafister och närliggande islamtolkningar” just för att påvisa att Aziz och Hamad inte är det minsta representativa för svenska muslimer i allmänhet. Detta framgår av min formulering:
”Företrädare för dessa organisationer säger sig tala i svenska muslimers namn. Sanningen är att de representerar salafism och närliggande islamtolkningar.”
Johan Lundberg
författare, docent i litteraturvetenskap