Migrationsverket nobbar bostad åt nyanlända

Är det någon mening med att försöka hjälpa asylsökande med bostad om man är privatperson? Det verkar inte så, skriver författare och journalist Folke Schimanski.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Många människor har ställt upp under fjolårets flyktingström med att hjälpa nykomlingarna. Språkkaféer har växt upp som svampar ur jorden över hela landet. Flyktingfamiljer har dränkts i kläder och leksaker. Men det mest väsentliga faller bort: ett acceptabelt boende.

Migrationsverket avvecklar nu i rask takt asylboenden och kvar blir usla men kostsamma förläggningar, som innebär att stora familjer tvingas dela på ett rum utan kök eller toalett. Hemmen för ensamkommande barn blir ännu påvrare på grund av regeringens sparbeting till kommunerna, med sociala problem som naturlig konsekvens.

Påpassliga profitörer

Under den stora flyktingströmmen tecknade Migrationsverket i desperation avtal med påpassliga profitörer, som lyckats kapa åt sig fantastiska vinster och till och med skryter om sitt samvetslösa lyxliv.

ANNONS

Man skulle då tycka att enskilda personer utan vinstintresse som vill erbjuda bostäder skulle tas emot med öppna armar. Men så är inte fallet.

Ett exempel. Vi är några privatpersoner som lyckats skaffa fram en billig tvårumslägenhet till en asylsökande tvåbarnsfamilj. Hyresvärden kollade upp familjen och fick ett gott intryck. Hen ansökte därför till Migrationsverket om att få teckna hyresavtal med verket under förutsättning att denna familj skulle få bo där.

Men det gick inte. Migrationsverket avslog ansökan, den var ”inte framkomlig”. Verket vill enligt reglerna ha besittningsrätt till lägenheten och själv bestämma vem som ska bo där. Detta trots att det väl måste anses som rimligt att en hyresvärd vill avgöra vem hen ska ha som hyresgäst?

Skyller på regelverket

Den regionale MV-chefen säger att han faktiskt haft flera liknande fall men beklagar att ”regelverket är sådant”. Detta trots att Migrationsverkets byråkratiska regler numera motverkar dess egen målsättning att prioritera lägenheter med självhushåll framför stora förläggningar, där man måste lägga till en avsevärd kostnad för matservering och personal.

För ”vår familj” som alltså löper risken att sändas från Sydsverige till kanske Norrland skulle en plats på en förläggning kosta mångdubbelt mer. Därtill kommer reseersättningen. Skulle Migrationsverket bekosta deras lägenhet, som ligger på 4 600 kr/månad plus el, skulle de kunna spara in cirka 75 procent om man jämför med dagskostnaden för placering på en viss förläggning i Örkelljunga.

ANNONS

Får bara kalla handen

”Vi kan inte låta krånglig byråkrati stå i vägen för asylsökandes behov av bostad”, skrev civilminister Ardalan Shekarabi (S) i Nya Wermlandstidningen i januari. Och han poängterar: ”Upphandlingslagstiftningen ska vara ett stöd, inte ett hinder, för att ta emot människor på flykt”. Återstår för regeringen att vara flexibel nog att välkomna initiativ från människor som själva vill hjälpa flyktingar med bostad. Som det nu ser ut får de bara kalla handen av Migrationsverket.

Vad anser migrationsminister Morgan Johansson (S)?

Folke Schimanski

författare och journalist

ANNONS