För sex år sedan startade jag Solhaga Stenugnsbageri i Slöinge, Halland. Sedan dess har vi blivit ett känt besöksmål, vunnit priser och nyligen utökat verksamheten med ett konditori i Falkenberg.
Framgången har varit möjlig tack vare en modell som jag tagit fram tillsammans med mina anställda:
Arbetsväxling. Fem av sex anställda på företaget är bagare. Under vår högsäsong på sommaren ägnar de sig bara åt bakning, resten av året växlar de även med butikspass, leveransrundor och andra arbetsuppgifter. På det viset kan fler bagare vara sysselsatta, arbetet blir roligare och mindre slitsamt.
Intraprenörskap och transparens. Jag ser mitt företag som en plantskola för framtida entreprenörer och delar allt som har med företaget att göra.
Lokalt samarbete. Solhaga anlitar bara lokala leverantörer. På det sättet har vi bidragit till att skapa en positiv anda och tillväxt som nu gör att skola och annan service i Slöinge måste bygga ut.
Allt ställdes på ända
I november förra året ställdes allt detta på ända. Då ringde fackförbundet Livs och ville att vi skulle teckna kollektivavtal senast 1 april i år. I annat fall blir det blockad inom ett år, var beskedet.
Jag har inget emot kollektivavtal, men som en liten arbetsgivare har jag sett chansen att utforma förmåner utefter varje enskild medarbetares önskemål. När jag satt löner har jag tittat på olika kollektivavtal och lagt mig en bit över dessa. Mina anställda har en tjänstepension och en sjukförsäkring som är bättre än FORA. Vi har schyssta villkor – bara inte exakt samma villkor som i Livs avtal.
Livs avtal tycks vara skrivet för en stor brödfabrik där alla jobbar måndag till fredag. Solhaga är ett litet hantverksbageri med en två månader lång högsäsong på sommaren där merparten av intäkterna ska in. Resten av året är det lågsäsong. Det innebär att vi arbetar mycket när andra är lediga – men har möjlighet till flexibilitet när efterfrågan är mindre.
Orimligt med flera kollektivavtal
Inte nog med det – Livs avtal gäller enbart bagarna. För personal som jobbar med försäljning och servering krävs ytterligare ett kollektivavtal, enligt Livs. För mig som småföretagare med bara sex anställda är det orimligt att behöva teckna två avtal. Jag ser stor risk för slitningar i min lilla personalgrupp när helt olika lönevillkor och ersättningar ska gälla. Arbetsmodellen där vi hjälper varandra och jobbar över yrkesgränserna går inte längre att tillämpa.
Det inte är synd om mig personligen. Jag kan forma om min verksamhet, växla ner och bli mindre. Men om vi tittar på Solhaga i ett större perspektiv, som en kugge i det stora hjul som ska snurra Sverige framåt, är det oroväckande. Regeringen pratar om att skapa jobb samtidigt som den på flera sätt försämrat villkoren för småföretagare.
Utanför ramarna
Vi är många små företag, inte minst på landsbygden, som vill och behöver jobba utanför de traditionella strukturerna om vi ska kunna skapa nya arbetstillfällen. Här är min önskelista till regeringen:
l Enklare regler, så att vi som driver mindre företag kan få arbetsro till att utveckla i stället för att sitta med administration.
l Lägre arbetsgivaravgifter så att vi får lättare att anställa.
l Möjlighet att välja när och om vi vill teckna kollektivavtal. Att tvingas teckna avtal under hot är ingen bra modell, det måste finnas ett annat sätt att säkra tryggheten för både företagare och anställda.
l Sluta upp med att systematiskt gynna de stora företagen och använda dem som mall för hur företagande går till i Sverige. Låt oss småföretagare till exempel behålla de nuvarande 3:12 reglerna som gör det möjligt att ta ut vinst med lägre skatt den dag vi kan skörda frukten av vårt arbete.
Gör vårt jobb enklare, så lovar åtminstone jag att fortsätta kämpa så att hjulet kan snurra i rätt riktning.
Sara Wennerström
vd och bagare på Solhaga Stenugnsbageri i Slöinge och Borgmästargården Kafé & Konditori i Falkenberg