TIO ÅR SENARE del 2 av 3
En artikelserie om medierna, miljön och makten. Tidigare avsnitt: 27/12
Hösten 2006 blåser en stark klimatväckelse in över svenska folket, igångsatt av En obekväm sanning, en gastkramande dokumentär om vår febriga planet med USA:s förre vicepresident Al Gore i rollen som superpedagog. Tidningarna trycker klimatbilagor, programledare som knappt kunnat stava till koldioxid leder utsläppsdebatter i radio och teve. Folk engagerar sig, politiken får fart.
Vi som sysslat länge med frågorna jublade. Själv hade jag året innan kommit med min statliga enmansutredning Bilen Biffen Bostaden (SOU 2005:53) om bland annat klimatvänlig konsumtion. I juni 2006 överlämnade Göran Perssons ”Oljekommission” – en expertgrupp där jag var sekreterare – en rad tuffa förslag för att ta vårt land ur fossilekonomin.
I denna turbulenta tid bad GP om en prognos för de tio kommande åren. Nu har vi facit. Vad har hänt sedan 2006 – i världen och Sverige?
Globalt: Medeltemperaturen har fortsatt stiga; 75 procent beror på växthusgasutsläpp (främst kolkraft, transporter), 25 procent på markanvändning (skogsskötsel, jordbruk, djurhållning). Effekterna blir allt tydligare: torka, översvämningar, tropiska oväder, förlust av biologisk mångfald, smältande glaciärer och en havsnivåhöjning som de senaste tjugo åren ökat till i snitt tre millimeter per år. Och nästan isfria sommarhav i ett rekordvarmt Arktis.
Har det gångna decenniet även rymt positiva trender? Ja, till exempel att utsläppen de senaste tre åren inte ökat trots ekonomisk tillväxt, förhoppningsvis ett trendbrott på grund av grön teknik och andra insatser.
Källa till optimism
En källa till optimism är förstås FN:s Parisavtal från december 2015 som nu – efter en unikt snabb godkännandeprocess, ratificering – förenar världens länder i kampen för att hålla den globala medeltemperaturökningen ”väl under 1,5 grader”.
Med de nationella åtgärder som regeringarna hittills lovat beräknas ökningen dock stanna först vid cirka 2,8 grader. För att målet skall nås krävs fler initiativ och starkare styrmedel så att världens ekonomier och välfärdssystem vid nästa sekelskifte kan drivas runt helt utan kol, olja och naturgas. Inte minst måste medelklassen stimuleras att konsumera mer klimatsmart, med färre prylar och en ökad andel kultur och tjänster av olika slag.
En tredje sak på pluskontot är att allt fler företag och investerare intresserar sig för den snabbt expanderande gröna tekniken. Kina är för närvarande störst på vindkraft i världen, Tyskland på solkraft; Norge är per capita det elbiltätaste landet. Även USA ligger i fronten, något som kolkramaren Donald Trump näppeligen kan ändra på utan att skada amerikansk ekonomi.
Sverige: 2006 påstod jag att vårt land 2016 kommer att vara en liten smula varmare, regnigare och snöfattigare. Statistik för en så kort period är förstås osäker men SMHI:s diagram visar ändå att det är just vad som hänt, liksom att vegetationsperioden blivit något längre, med tidigare vårar.
27 procent mindre utsläpp
Sveriges klimatutsläpp uppgår i dag till cirka 54 miljoner ton, 1,6 promille av de globala. Faktum är att vi lyckats minska dem med totalt 27 procent sedan 1990, främst genom åtgärder i industrin, jordbruket och avfallshanteringen. Och – allra mest – i uppvärmningen av bostäder och lokaler som i dag utgör bara två procent av vår totala klimatpåverkan. En succé som beror på att eldningsoljan nästan helt ersatts av en mix av effektiv isolering med nya material och tekniker (passivhus etcetera), värmepumpar samt fjärrvärme med flis, lutar och andra biobränslen. Precis vad vi i Oljekommissionen önskade oss! 2016 är 53 procent av Sveriges energi förnybar; i princip all el är fossilfri.
Låt oss dock inte glömma att vi genom import av bland annat mat, kläder och bilar ”exporterar” en växande andel utsläpp till andra länder.
Sveriges värsta klimathuvudvärk är transportsektorn med drygt 90 procent fossilbränslen och 33 procent av alla utsläpp. Visserligen minskar dessa utsläpp sedan 2010 med i snitt två till tre procent per år, tack vare mindre törstiga bensinbilar, ökad andel dieselfordon, etanol- och biodieselinblandning med mera. Men bedömningar visar att minskningen snarast måste speedas upp till sex procent årligen om vi skall ha en chans att nå det nationella målet om en fossiloberoende fordonspark 2030.
Skrotningspremie och skatteväxling
Går det? Ja, men bara med skrotningspremier för äldre fordon i kombination med en rejäl grön skatteväxling vid nybilsköp. Plus tillfällig gräddfil á la Norge för elbilen; de senaste modellerna kan på en enda laddning köras drygt 40 mil! Plus miljözoner samt mer och billigare kollektivtrafik och minskat flygande. Plus terminaler för omlastning av gods från långtradare till en driftsäkrare järnväg. Plus fortsatt EU-dispens som gör det billigare att köra på svensk biogas, tallbiodiesel och etanol.
Köttfria dagar hemma i köket – och svenskt, klimatsmartare naturbeteskött när vi unnar oss en biff, kan det betyda något? Absolut, men kom ihåg att metangas från idisslare – tvärtemot vad som ofta påstås i media – globalt svarar för fem (!) procent av alla klimatpåverkande utsläpp (källa: IPCC).
Kan bli klimatneutralt
Sammanfattningsvis: Får Sverige godkänt för klimatarbetet 2006-2016? Ja, om vi bortser från bilismen. Kan Sverige bli klimatneutralt till år 2045 som Miljövårdsberedningen nu föreslår riksdag och regering? Ja, men bara om politikerna lär av kollegerna i till exempel Tyskland och Danmark, snabblevererar effektivare styrmedel och förmedlar en lockande ”berättelse” om hur vi blir det första fossilfria välfärdslandet i världen.
Stefan Edman
biolog, tekn hedersdoktor vid Chalmers, författare
www.stefanedman.se