De senaste åren har vi sett många exempel på våld mot poliser, medarbetare inom räddningstjänsten och sjukvården. Vi har även sett hur gängkonflikterna sprider sig bland annat till sjukhusens akutmottagningar där kriminella utgör ett hot mot såväl patienter som medarbetare. Det är en oacceptabel utveckling som måste brytas. Det handlar både om att skydda personer som har samhällsviktiga uppgifter och om att värna respekten för rättsstaten och samhällets grundläggande funktioner.
Förra veckan överlämnade den så kallade Blåljusutredningen sitt delbetänkande till regeringen som i huvudsak föreslår att straffet för grovt våld eller hot mot tjänsteman höjs, samt att en ny straffskärpningsgrund och en ny brottsrubricering, kallad blåljussabotage, förs in i brottsbalken. Det är i och för sig välkomna förändringar – men förslagen är, om man särskådar dessa lite närmare, långt ifrån tillräckliga för att markera allvaret i de typer av angrepp som vi tyvärr blivit allt mer vana vid. Juridisk expertis har till och med kallat förslagen för ”typexempel på symbolpolitik”.
Två stora brister
Det har inte hindrat regeringen att tala om de straffskärpningar som nu är på gång. Problemet är dock att retoriken inte matchas av innehållet i förslagen. Om man på allvar vill markera mot våldet och angrepp mot blåljuspersonal och andra viktiga samhällsfunktioner krävs helt andra åtgärder. Vi ser bland annat två brister i utredningsförslagen som dock kan korrigeras relativt snabbt om regeringen vill.
För det första lägger inte utredningen fram några förslag som på allvar kommer att förändra straffen för det våld som många poliser och andra tjänstemän utsätts för i princip dagligen, eller det som brukar kallas våld mot tjänsteman ”av normalgraden”. Utredningen föreslår endast straffskärpningar vad gäller den grova formen av våld eller hot mot tjänsteman.
Antalet personer som lagförs för den typen av brottslighet är väldigt få – under andra halvåret 2016 skedde det exempelvis endast i fyra fall. Jämförelsevis lagfördes under 2016 fler än 1 500 personer för hot eller våld mot tjänsteman av den så kallade normalgraden. Det rör sig i det senare fallet till exempel om angrepp genom slag och sparkar. Effekten av utredningens förslag kommer följaktligen att få en begränsad påverkan i praktiken. Något som utredningen också konstaterar när konsekvenserna av förslaget diskuteras.
Särskilt brott med egen straffskala
För att fånga upp det allvar som ett våldsamt angrepp mot en polisman faktiskt innebär vill vi bryta ut bestämmelsen om våld mot tjänsteman – som i dag regleras i samma bestämmelse som hot mot tjänsteman – och göra det till ett särskilt brott med en straffskala som börjar på sex månaders fängelse. Det skulle i praktiken innebära att ett knytnävsslag i ansiktet på en polis har ett straffvärde om lägst sex månaders fängelse – att jämföra med dagens cirka en till två månaders fängelse. Det rör sig alltså om en straffskärpning som skulle träffa brett och leda till betydligt längre fängelsestraff, på riktigt.
För det andra lägger utredningen inte fram några förslag som på ett tydligt sätt markerar allvaret i att sjukhuspersonal angrips – trots utvecklingen i samhället där vi bland annat sett hur gängkonflikterna sprider sig till sjukhusen där kriminella utgör hot mot såväl patienter som personal.
I dagens lagstiftning omfattas inte personal i sjukvården av bestämmelsen om våld eller hot mot tjänsteman. Vad gäller Blåljusutredningens förslag om blåljussabotage kommer den endast att omfatta polis, ambulans- och räddningstjänstpersonal. Den straffskärpningsgrund som föreslås riskerar vidare att bli kraftlös och ha liten påverkan på domstolarnas straffmätningar.
Våld mot alarmeringspersonal
För att komma tillrätta med denna uppenbara brist vill vi införa ett nytt brott – våld mot alarmeringspersonal – som bland annat omfattar angrepp mot sjukhuspersonal och som, till skillnad från bestämmelsen om våld och hot mot tjänsteman, inte uppställer något krav på att det ska röra sig om myndighetsutövning. Straffskalan för brottet ska vara samma som för våld mot tjänsteman, det vill säga som lägst fängelse sex månader.
Alla former av våld mot polis, blåljuspersonal och sjukhuspersonal bör betraktas som mycket allvarliga angrepp mot rättsstaten och andra centrala samhällsinstitutioner. Detta måste speglas i våra straffskalor. Och för att få till skärpta straff i praktiken så krävs det att vi förändrar straffminimum – då följer domstolarna efter. Det vet också regeringen.
Polis, blåljuspersonal och sjukhuspersonal har väntat länge nog. En straffskärpningsreform där förslagen ligger långt ifrån retoriken är inte vad som behövs. Samhället måste – här och nu – tydligt markera mot det våld som dessa yrkeskategorier drabbas av i princip dagligen. Därför vill vi uppmana regeringen att omedelbart ge Blåljusutredningen tilläggsdirektiv om att lägga fram lagstiftningsförslag i enlighet med de två punkter som angivits ovan i samband med att de slutredovisar sitt uppdrag i juni 2018.
Tomas Tobé (M)
rättspolitisk talesperson
Johan Hedin (C)
rättspolitisk talesperson
Roger Haddad (L)
rättspolitisk talesperson
Andreas Carlsson (KD)
rättspolitisk talesperson