Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Sarah Britz Bild: Jessica Segerberg

Sarah Britz: "De vårdar myten om den lyckliga horan ömt"

När jag frågade varför han köpte sex, så svarade han: ”Jag är ingen torsk. Vi är vänner. Jag bryr mig om henne, köper saker till henne och betalar när vi har sex. Det är ett arrangemang som gynnar oss båda”.
Eventuella dubier om att prostitution är något moraliskt förkastligt försvinner när sexköpet legitimerades genom att se parterna som jämställda.
Han är inte ensam.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I rapporten ”Sexköparens värld”, utgiven av organisationen Realstars, har man gått igenom öppna diskussionsforum på olika sajter där män bland annat beskriver sexköp som en gemensam hobby – en fritidsaktivitet som man gör vid sidan av jobb och familj. Här finns en förhoppning om att kvinnan också ska se det likadant, något roligt vid sidan av, inte som ett yrke.

Idealbilden är en sexintresserad kvinna som också glatt utövar sin hobby.

Männen i forumen enas om att sexhandeln, i den bästa av världar, är något som berikar båda parter. ”För mig känns det betydligt ärligare och därmed mindre förnedrande att betala för sex än att lura en tjej att man tycker om henne bara för att få knulla”.

Sex ses som en rättighet.

Paolo Roberto är i sig ointressant

Det är naturligtvis långt ifrån verkligheten. Majoriteten av kvinnor som säljer sex gör det som en sista utväg för att få ihop pengar, där kvinnan är en handelsvara.

En av tio svenska män har köpt sex. Ändå slår temperaturmätaren all-time-high när Paolo Roberto - vars varumärke bygger på hälsa, träning och mat och som kicksparkar med samma intensitet som han argumenterar mot feminism och något motsägelsefullt lanserar yoga som bästa sättet att träna mental styrka - grips och erkänner ett sexköp.

Men Paolo Roberto är i sig ointressant, han är bara en i mängden som liksom andra sexköpare behöver legitimera sitt köp – för sig själv och andra.

Män som köper sex är uttråkade familjefäder, resande företagare, sexturister, män som blir upphetsade av ”den smutsiga horan”, män som är osäkra och män som går igång på unga flickor. Män som legitimerar sexköpet med att ”han då kan göra saker som han inte kan göra med sin fru”.

Myten om den lyckliga horan

Att kalla dem ”vanliga män” minimaliserar lagbrottet och minskar deras personliga ansvar.

De vårdar myten om den lyckliga horan ömt. Men här lever kvinnoföraktet, övergreppen, våldet, utnyttjandet och rasismen förklädda till en marknad som vilar på ”lika villkor” - för att i köparens fiktiva värld ska det fungera just så. Som om det vore en ren affärsuppgörelse eller en vanlig relation.

De enda som kan ändra på detta är männen själva, inget köp av en kvinnokropp kan lindra en taskig barndom eller fylla igen det svarta hålet i själen.

Nio av tio män hanterar livet på annat vis.

De har något att lära sina bröder.