Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/5

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

De väntar fortfarande på självständigheten

För 30 år sedan utropade palestinierna en egen stat, men de är fortfarande mycket långt från självständighet. Det uppflammande våldet kring Gaza tidigare i veckan understryker palestiniernas prekära läge – som inte förbättras av att den enda aviserade fredsplanen är en framtida ”deal” signerad Donald Trump.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Den 15 november 1988 proklamerade palestiniernas legendariske ledare Yassir Arafat ”staten Palestina” vid ett extrainkallat möte med Palestinska nationalrådet, som sammanträdde i Algeriet. Det var en symbolhandling utan förankring i verkligheten – och än i dag är den egna staten bara en avlägsen dröm.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Trettio år efter Arafats dramatiska uttalande är palestinierna svårt splittrade medan stora delar av de palestinska områdena fortfarande ockuperas av Israel. Arafats efterträdare Mahmoud Abbas leder med titeln ”president” ett begränsat självstyre på Västbanken medan Gaza styrs av den terroriststämplade islamistgruppen Hamas, som är en bitter rival till Arafats och Abbas gamla maktparti Fatah.

Försök till medling har misslyckats

De två områdena, Västbanken och Gaza, som är tänkta att utgöra den framtida palestinska staten har alltså två mot varandra fientliga regimer. De bådas styrkor har tidigare utkämpat blodiga strider, president Abbas har under senare tid försökt pressa Hamas genom att stoppa de redan hårt drabbade Gazabornas elförsörjning och penningtillförsel – och en rad försök att medla mellan parterna har misslyckats.

Abbas ser också till sin irritation hur han kringgås när Israel inofficiellt via Egypten förhandlar med Hamas om ett långsiktigt avtal om eldupphör. Sådana samtal avbröts bara tillfälligt av det dygnslånga raket- och flygkriget tidigare i veckan när palestinier sköt mer än 500 raketer från Gaza in i Israel och Israel riktade flygattacker mot 150 mål i Gaza.

Den israelisk-palestinska fredsprocessen är djupfryst sedan många år. Palestiniernas splittring gör det omöjligt för dem att uppträda med enad front och sätta press på Israel att återuppta förhandlingar. Abbas kan inte hävda att han företräder alla palestinier eftersom Hamas inte erkänner hans styre, något som spelar Israel i händerna.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu säger att ”det finns ingen partner” på den palestinska sidan och fokuserar i stället på samarbete med arabvärlden. Arabländer som Gulfstaterna och Saudiarabien ser Israel som en allierad i den stora konflikten som delar Mellanöstern, alltså den mellan de sunnimuslimska arabländerna och det shiamuslimska Iran. I detta större perspektiv hamnar palestinierna i skymundan; det är länge sedan den palestinska frågan stod i centrum för arabvärldens intresse.

Trump utlovar "århundradets deal"

Eftersom den israelisk-palestinska fredsprocessen somnat in har president Donald Trump utlovat ”århundradets deal”, ett permanent avtal som ska lösa det knepiga problemet en gång för alla. Det är inte mycket känt om detaljerna i denna fredsplan, som han aviserat sedan mer än ett år, men det tycks basera sig på just samförståndet mellan ledande arabländer och Israel. Av allt att döma något i stil med den saudiska fredsplanen från 2002 som senare antogs av Arabförbundet och går ut på att arabvärlden ska erkänna och sluta fred med Israel i utbyte mot att en palestinsk stat upprättas.

Men Trump har undergrävt sin ställning som opartisk fredsmäklare genom att helhjärtat ta ställning för Israel i en rad kontroversiella frågor. Under det senaste året har han erkänt Jerusalem som Israels huvudstad och flyttat USA:s ambassad dit, han har dragit in USA:s stöd till UNRWA, FN:s organ för de palestinska flyktingarna, och till det palestinska självstyret. Och han har stängt den palestinska ”ambassaden” i Washington under förödmjukande former. Dessutom har han upphävt atomavtalet med Iran.

Allt detta är åtgärder som inte bara stått på Netanyahus önskelista; de var också vallöften Trump gett till de tiotals miljoner evangelikala kristna i USA som är hans främsta väljargrupp.

Abbas har svarat med att bryta relationerna med USA och utsätta den amerikanske presidenten för svavelosande utskällningar.

"Amerikansk konspiration"

Den palestinske presidenten har missat flera chanser att förhandla med Israel, inte minst under en period när president Barack Obama tvingade Netanyahu att stoppa nya israeliska bosättningar på Västbanken. Men Abbas pekar ut andra som ansvariga för palestiniernas svåra läge.

– Det finns en amerikansk konspiration i form av det permanenta avtalet och israelerna konspirerar för att verkställa det. En annan komplott, från Hamas sida, syftar till att störa upprättandet av en självständig palestinsk stat, sade Mahmoud Abbas i söndags i Ramallah på Västbanken vid en ceremoni för att högtidlighålla 14-årsdagen av Arafats död.

Palestinierna ser det som att de glöms bort när deras konflikt med Israel inte längre dominerar rubrikerna i världens medier. Inte heller den internationella diplomatin – möjligen med undantag för det svenska utrikesdepartementet – ser i dag denna tvist som grunden till alla problem i Mellanöstern.

Men palestinierna fortsätter att varje år fira årsdagen av Arafats proklamation 1988 som sin självständighetsdag – medan de väntar på självständigheten.

Krig och fredsprocess mellan Israel och Palestina

1987: Den första palestinska folkresningen, intifadan, utbryter.

1988: Palestinierna utropar en självständig stat.

1993: Israel och palestinierna sluter det historiska Oslo-avtalet om palestinskt självstyre på Västbanken och i Gaza samt om samtal som ska leda till en permanent lösning inom fem år.

1994: Israel drar sig tillbaka från delar av Västbanken och Gaza. Yassir Arafat återvänder till de palestinska områdena.

1995: Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördas av en israel som är emot avtalet med palestinierna.

1996: Benjamin Netanyahu väljs första gången till premiärminister i Israel.

2000: Ett toppmöte mellan Arafat och Israels premiärminister Ehud Barak misslyckas i Camp David i USA. Den andra palestinska intifadan med en rad självmordsbombningar utbryter.

2004: Arafat dör och efterträds av Mahmoud Abbas.

2005: Israel drar tillbaka sina trupper och bosättare från Gaza.

2007: Hamas, som vann det palestinska valet 2006, slänger ut Abbas parti, Fatah, från Gaza efter blodiga strider. Israelisk-palestinsk fredskonferens i Annapolis i USA.

2008 - 2014: Tre krig i Gaza mellan Hamas och Israel.