De som gillar ensamheten är osociala inte asociala

Matshopping online beskrevs nyligen som "en dröm för asociala" i tidningen. Men i stället för att använda ordet asocial som betyder att man tar avstånd från samhället bör vi använda ordet osocial som bättre beskriver ensamvargens personlighet.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Nyligen förekom rubriken ”Framtidens matshopping - en dröm för asociala” i tidningen. Många, kanske de flesta, tycker att detta låter konstigt. Asociala personer är sådana som tar avstånd från samhället. ”Bryter mot grundläggande samhällsnormer” står det i ordboken. Ibland används ordet asocial som nästintill synonymt med kriminell. Det var inte det man menade i rubriken.

En sökning på asocial i sociala (det heter så) medier visar att det blivit vanligt att använda asocial/asocialt i en betydligt svagare betydelse, och då som en direkt motsats till social ’välanpassad, sällskaplig’.

Frågan är varifrån den här nya svagare betydelsen hos asocial kommer. Eventuellt är det så att den skapats på skoj. I privata sammanhang kan man säga: ”Nä, jag känner mig lite asocial i kväll. Jag struntar i det där mötet.” I det privata tillåter vi oss att tänja på språket, som regel väl medvetna om att mottagaren förstår att vi gör just det.

ANNONS

För många år sedan skapade någon uttrycket lägga rabarber på som en rolig ersättning för lägga embargo på. Detta var så framgångsrikt att det numera bara är rabarberuttrycket som lever vidare.

I tidningsartikeln avsågs betydelsen ’person som inte så gärna umgås med andra’. Man kunde ha skrivit osocial, ett ord som faktiskt funnits med i Svenska Akademiens ordlista sedan 1950 i just den här betydelsen. Problemet med det ordet är att det används så sparsamt.

Att skriva ”en dröm för dem som inte gärna umgås med andra” är alldeles för långt och mångordigt för en rubrik, och ordet asocial har enligt äldre språkbruk en betydelse som inte passar. Det bästa vore att skriva ”en dröm för osociala”, om det bara inte hade känts så ovant och onaturligt.

Det finns olika sätt att bilda adjektiv med motsatt betydelse. Det produktiva svenska mönstret är med prefixet o-, som i ovant och onaturligt, som jag nyss använde. I en del fall finns det etablerade motsatsord: snäll–elak, hög–låg och så vidare. Och i en del ord används det ursprungligen grekiska prefixet a-: asocial, atypisk, apatisk och så vidare. Ofta är de här orden inlånade och fackspråkliga.

ANNONS

Frågan är vart ordet asocial tar vägen. Jag misstänker att den nya betydelsen ’som inte så gärna umgås med andra’ kommer att få fäste i språket.

Det vore bättre om vi lyckades använda osocial oftare. Så här i virustider är det klokt att vara osocial och undvika att ha folk omkring sig hela tiden. Ett asocialt beteende är däremot högst olämpligt, till exempel att nysa och hosta rätt ut i luften på spårvagnen.

Det är mycket bättre att vara osocial än asocial. Så låt oss använda det ordet.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS