Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Emmy Rasper: Då stod mobilföretagens ängel framför dem

Ni skall finna en mobil som är lindad och ligger i en krubba, skriver Emmy Rasper i sin tolkning av julevangeliet.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vid den tiden utfärdade alla stora köpcentrum extra öppet. Det var den första gången samtliga butiker över hela landet skulle vara öppna dygnet runt. Alla gick då för att handla, var och en till sin affär. Och Maria som genom sin härkomst hörde till Göteborg, begav sig till Nordstan, tillsammans med sin sambo som väntade sin nästa lön.
Medan de befann sig där var tiden inne för honom att få en utbetalning. Han knappade in koden till sitt bank-id, kontrollerade sitt banksaldo och la sedan mobilen i en krubba eftersom det inte fanns plats för den i hans ficka. Mobilerna var stora vid den här tiden. Rethink what a phone can do, sa översteprästerna. Avancerade funktioner, ännu bättre prestanda och den bästa batteritiden någonsin sa ståthållarna.
I samma trakt satt några människor och vaktade sina platser utanför köpcentrumet. Då stod mobilföretagets ängel framför dem och retinaHD-skärmens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har löneutbetalningar skett. Och detta är tecknet för er: Ni skall finna en mobil som är lindad och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade: "Ära i höjden åt lönen, tekniken och på jorden fred åt dem som har valt ut sig själva." När änglarna hade farit ifrån dem upp till huvudkontoret sade de till varandra: "Låt oss gå till Nordstan och se det som har hänt och som mobilföretaget har låtit oss veta."  De skyndade i väg och fann Maria och sambon och mobilen som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om denna telefon. Alla som hörde det häpnade över vad de sade.
I krubban låg en mobil med sprucken skärm och en glappande hörlursingång. ”Stor glädje, en glädje för hela folket och löneutbetalning” visade sig vara ett villkorat löfte. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Hon gick med tunga påsar och i sitt inre kände hon oro. ”Hur kan de som klär sig i gudalika kläder tas för sanningssägare” frågade hon.
På andra sidan köpcentrumet köade folk till en utförsäljning av lycka och välbefinnande. Utanför butiken stod en man och spelade ett instrument, hans musik gav frid till människorna som trängdes. ”Ni ska finna lyckan, inte här inne, utan i era sinnen” sa mannen och folket vände sig mot honom. Portarna till affären öppnades, uniformerade butiksbiträden steg fram och sade till mannen ”Lyckan bor inte inne i människors sinne, lyckan finns endast att finna i vår butik."

Människorna trodde på vad mobilänglarna och butiksbiträdena låtit dem veta och fortsatte framåt med påsar och paket och prisade och lovade dem för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. Maria och sambon begav sig hemåt upplysta om att sanningen inte är helig och med vetskapen om att faktaresistens blivit julens evangelium.