På måndagen fick vi budgeten presenterad för oss i sin helhet. Men de senaste veckorna har förslag på förslag, ibland ganska små sådana, brutits ut och presenterats, noga fördelat mellan de olika partierna.
Den som gillar förslaget, tar åt sig äran under presskonferensen, den som tvingats ge sig vika håller sig undan och slipper svara på kritiska frågor på samma presskonferens. Statsministern Stefan Löfven återkommer till att välfärden alltid går före skattesänkningar, ändå tvingas partiet nu böja sig för de senare.
Det vi ser är en rekordstor budget, där det är tydligt att alla tycker att mer av den egna politiken är det som krävs för att återstarta ekonomin efter coronakrisen.
Det här kan samarbetspartierna vara nöjda över:
Socialdemokraterna: Satsningar på välfärden, fortsatt förhöjd a-kassersättning.
Miljöpartiet: Det stora klimatpaketet, som satsningar järnvägsunderhåll och partiets paradfråga Stål utan kol.
Centerpartiet: Partiet lyckades återuppväcka de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga. Sänkt inkomstskatt.
Liberalerna: Sänkt inkomstskatt, tillfälligt sänkt skatt för företag.
Den historiskt stora summan, på drygt 100 miljarder kronor sattes först, sedan har partierna förhandlat på.
– Om någon säger att vi har 100 miljarder att fördela här, är det klart att de går igång, det hade vem som helst gjort, kommenterade Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, saken i en intervju med GP.
I och med budgetens storlek var det kanske inte särskilt svårt att komma överens. Alla kunde kräva sitt. Och alla kan peka på de förslag de fått igenom.
Det är pengar till välfärden, satsningar på klimatet och stora skattesänkningar på det. En tämligen spretig budget – från fyra olika partier. För även om coronakrisen tycks ha sammansvetsat de fyra januaripartierna, är det tydligt hur olika de politiska riktningarna är.
Kristdemokraternas ekonomisk politiske talesperson Jakob Forssmed jämförde budgetpropositionen med en tur till matbutiken, under en presskonferens på måndagsförmiddagen.
– Det finns ingen gemensam inköpslista. Nu springer inköparna runt och fyller famnen med varor. De proppar ned rätt mycket av samma gamla näringsfattiga kost som inte har fungerat tidigare. Men eftersom kundvagnen är så stor får det mesta plats, fram med kreditkortet, det är någon annan som betalar.
Att en socialdemokratisk regering nu lånar för att genomföra skattesänkningar är exceptionellt. Men finansministern Magdalena Andersson (S) säger att det socialdemokratiska hjärtat tar ett glädjeskutt av budgetens omfördelande effekt.
– Det här är sossepolitik när det är som bäst, säger hon på en presskonferens.
Hon var också tydlig med att tyngdpunkten ligger på offentlig konsumtion och offentliga investeringar. En mindre del om skattesänkningar.
Märk väl att hon själv använde ordet ”skatteförändringar” även om den övervägande delen, och de tunga förlusterna för S, handlar om just skattesänkningar. De sänkta arbetsgivaravgifterna för unga, som partiet tidigare kritiserat hårt, beskrev hon som ett ”tillfälligt branschstöd” för unga.
– Är det någon gång det är motiverat att göra det är det när branscherna där unga jobbar är drabbade. Det som är viktigt för mig är att det är tillfälligt, säger hon.
Så. Visserligen kan januaripartierna känna sig nöjda med det sakpolitiska, de driver igenom historiskt stora satsningar, men kan de räkna med en opinionsmässig effekt av förslagen?
Varken S eller C är större än vid valet. L och MP är i opinionsmässig kris. Som bekant är tydlighet, en riktning, en framgångsfaktor när det gäller att locka väljare.
