Under måndagen skrev SD:s partiledare Jimmie Åkesson och partiets EU-parlamentariker Charlie Weimers en debattartikel i Svenska Dagbladet. Budskapet var att Sverige behöver en ny EU-strategi och – även om det aldrig skrevs rakt ut – förbereda oss för att lämna unionen. Regeringspartierna var måttligt imponerade.
Under tisdagsförmiddagen exploderade SD:s näringspolitiske talesperson Tobias Andersson efter beskedet att regeringen ger grönt ljus för ny havsbaserad vindkraft på två ställen på västkusten.
Tidigare har vi sett samma parti hota med regeringskris på grund av regeringspartiernas hållning i frågan om EU:s migrationspakt och i frågan om reduktionsplikten.
Den som – av skadeglädje eller oro – funderar över hur samförståndsandan egentligen är i Tidölaget gör det inte utan skäl. Men frågan är om det är så illa.
Kontoverserna nödvändiga
Det är nog snarare så att kontroverserna är nödvändiga. Och i vissa fall ganska bra för en del av de inblandade.
Sverigedemokraterna har under flera år drivit linjen att alla de etablerade partierna – ”sjuklövern” – har kört vårt land i botten genom ansvarslös invandring och allmän vettlöshet. Att plötsligt kroka arm med tre av dem – varav ett är Liberalerna, som för bara några år sedan var något av ett skällsord för Sverigedemokrater – är förstås ett vågspel.
Därför är det nödvändigt för SD att inte dras för långt in i samarbetet. Man vill gärna påverka och vinna politiska segrar, men ogärna förlora sin roll som outsiders – och de enda som fattar hur det hänger ihop här i världen.
För dessvärre har man sett vissa varningssignaler. Väljarna står inte i givakt och jublar över allt fint man tycker sig åstadkomma inom ramen för Tidöavtalet. Alltså gör man allt för att markera att det är andras fel. Oftast är det regeringen som beter sig orimligt. Ibland är det medierna som inte i tillräckligt hög grad applåderar partiet, något som presschefen Oskar Cavalli-Björkman gav uttryck för i en debattartikel i DN under helgen.
Bryter inte mot Tidöavtalet
Regeringen är i en annan sits än Sverigedemokraterna. Valrörelsen är över. De spridda löften som avgavs då måste i möjligaste mån infrias. De problem som dyker upp måste hanteras. Landet måste kort sagt styras.
Och även om regeringspartierna i första hand pratade om kärnkraft som lösningen på alla energi- och klimatproblem så begriper man förstås att det tar sin lilla tid att få nya reaktorer på plats. Och då blir vindkraft plötsligt en bra och önskvärd del i energimixen, oavsett hur det lät innan valet.
Landet måste styras och fungera – lyxen att fortsätta låtsas någonting annat har bara Sverigedemokraterna.
Betyder det att regeringen bryter mot Tidöavtalet som Tobias Andersson var inne på? Nej, redan där står det att vindkraften har en roll att spela om den bär sina egna kostnader.
Betyder det att Ulf Kristerssons regeringsunderlag vilar på en bräcklig grund? Nej, kanske inte ens det. Vi får nog snarare vara beredda på att det är så här det kommer att se ut, eftersom inget annat är möjligt.
LÄS MER:SD-ilskan efter regeringens vindbesked: Hotar avtalet
