Lokalpolitik och rikspolitik är väldigt olika saker. Men det finns ändå skäl för Socialdemokraterna att kasta en orolig blick på Göteborg och fundera på vad det var som hände här efter valet 2018.
Från att ha styrt staden i 24 år stod partiet plötsligt helt utanför allting och utan en enda allierad. Vänsterpartister från Göteborg har nickat instämmande åt det som hänt på riksplanet de senaste dagarna: nu har Socialdemokraterna gått för långt, varit för arroganta, tagit dem alltför givet. Nu är det helt enkelt nog.
Förnedringen inte glömd
Att hyresfrågan i sig är viktig för partiet och för Nooshi Dadgostar kan ingen som följt politiken ha missat. Men det här handlar om mer än så. Förnedringen efter valet – där ansiktet fick räddas hjälpligt med ett par ”röda linjer” – är inte glömd. Och Januariavtalet, som var tillräckligt jobbigt för Socialdemokraterna att acceptera. För Vänsterpartiet innehåller det ingen annan uppsida än att statsministern inte regerar med stöd av SD.
Värre kan det bli. Centerledaren Annie Lööf har tydligt deklarerat att hon inte vill ge Vänsterpartiet inflytande efter nästa val heller. Så just nu har partiet inget att förlora, de måste agera för att visa att det inte går att köra över dem hur som helst.
Klockan 10.00 på måndag är det skarpt läge. Om Vänsterpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna gör som de sagt under torsdagen, och röstar nej till Stefan Löfven som statsminister i den av Sverigedemokraterna väckta misstroendeomröstningen, faller regeringen.
Efter det talmansrundor eller extraval.
Löfven vill inte ge svar
Än vill Stefan Löfven inte ge något svar på vilken väg han väljer. Istället talar han om hur oansvarigt det är av Vänsterpartiet att kasta landet in i en politisk kris när pandemin ännu inte är över och det förslag som V är emot ännu inte är lagt.
Man kan ha olika uppfattning om hur vi hamnade på randen av en regeringskris och vems fel det i första hand är. Men ett par saker är helt klara. De fyra partier som nu gått ihop om att avsätta statsministern drivs av väldigt olika viljor och motstridiga intressen.
Vänsterpartiet vill egentligen inte mer än att förslaget om fri prissättning i nyproduktion, det partiet kallar marknadshyror, aldrig blir verklighet. När Nooshi Dadgostar tidigare under torsdagen fick frågan om vilken statsminister hon skulle vilja ha istället var svaret ”nej, vi har inget annat alternativ”.
SD, M och KD däremot argumenterade med olika hög grad av indignation om att tillståndet i landet på alla sätt är i fullständigt förfall och att regeringen till varje pris måste bytas ut.
Fullt av märkligheter
Det här illustrerar ganska väl hur full av märkligheter situationen är: Vänsterpartiet agerar för att störta en statsminister som man egentligen vill ha kvar. Moderaterna och Kristdemokraterna hänger på – trots att de egentligen inte har något emot det förslag, som ännu inte finns, men som det hela handlar om.
Till skillnad från statsministern själv, som inte är vidare förtjust i det kommande förslaget.
Bakgrunden är förstås det knepiga valresultatet från 2018 och den långa och komplicerade regeringsbildningen, som ledde till kompromisser och att den S-ledda regeringen till viss del tvingas föra politik som egentligen är någon annans.
Som det nya politiska landskapet ser ut, så är det en situation som mycket väl kan återkomma. Det är en insikt som både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna måste ta till sig.
Om Nooshi Dadgostar inte kommer överens med Stefan Löfven, så heter nästa statsminister sannolikt Ulf Kristersson.
Och om inte Stefan Löfven klarar av att hålla både C och V nöjda, så kommer han att hamna lika långt från inflytande som partivännerna i Göteborg.
LÄS MER:Regeringskris väntar – M, KD, SD och V vill rösta bort Löfven
