Carolin och hennes bebis höll på att dö av corona: ”Jag hade panik”

Carolin Johansson väntade sitt tredje barn när hon insjuknade i corona. Bebisen förlöstes med kejsarsnitt över två månader för tidigt och medan mamma kämpade för sitt liv togs lille Villy om hand av barnmorskorna.
– Jag hade panik och var livrädd för att dö, säger Carolin.

ANNONS
|

I slutet av februari förra året var Carolin Johansson från Fjärås gravid och märkligt orkeslös. Hon hade varit förkyld länge under vintern och tagit flera negativa covid-test. En dag blev dock tröttheten för tydlig för att ignoreras, vilket P4 Göteborg tidigare rapporterat om.

– När jag inte orkade gå till toaletten själv så ringde vi 1177. De sa att jag skulle avvakta, berättar Carolin.

Fruktansvärd natt med feber

Efter ett tag ringde hon tillbaka.

– Då fick jag prata med en kille som var jättebra som sa att jag skulle titta efter tecken på om jag hade låg syresättning. Då blir nagelbanden och gommen gråa, men så var det inte då.

ANNONS

Därför stannade Carolin hemma, men natten blev fruktansvärd. Hon hade hög feber och kräktes flera gånger. Minnesbilderna är dimmiga, men hon vet att hon inte ville att ambulansen skulle komma.

Hämtades med ambulans

Carolin Johansson och hennes sambo Filip bor på landet, öster om Fjärås. De har nu tre söner, Villy som är yngst fyller snart ett år. Carolin är uppvuxen i Frillesås, men när Villy föddes, under dramatiska former, bodde familjen tillfälligt i Björketorp.

När morgonen kom, efter den svåra natten, meddelade Filip att ambulansen trots allt var på väg. Carolin var i så dåligt skick att hon behövde professionell vård.

– De tog lite tester, och sedan minns jag att de sa till barnen: ”Vi tar med mamma till sjukhuset nu”. Sedan försvann jag från dem.

Akut snitt för att rädda liv

Hon tog sig själv till ambulansen, men stannade för att kräkas i vasken. Därefter är minnena väldigt luddiga, men en sak från morgonen därpå minns hon med fasa.

– De kom in till mig och sa att det skulle bli akut kejsarsnitt. Då rasade allt, han kommer dö, tänkte jag. Men jag hade inget val.

Carolin har fått veta att snittet gjordes delvis för bebisens skull. I värsta fall skulle ingen klara sig. Utanför magen skulle han ha goda chanser att klara sig bra, även om han egentligen inte skulle födas förrän i början av maj. Den 27 februari plockades han ut, och Carolin var vaken, men svag, under operationen. Hennes sambo fick inte vara med, men en barnmorska höll henne i handen under snittet. Ingenting var som Carolin var van vid, när hennes tredje son föddes.

ANNONS

– När han kom ut var han alldeles tyst. Men jag fick se honom i några sekunder när han hade börjat skrika, sedan tog de honom till IVA.

Hade panik och dödsångest

Därefter följde hela tolv dagar då mamma och barn var skilda från varandra. Carolin kämpade för sitt liv, med extremt dålig syresättning. Trots mycket syrgas kände hon att hon inte fick luft.

– Det är som att andas genom att sugrör. Man får panik och jag var livrädd för att dö.

Vid det laget stod det klart att det var covid-19 hon drabbats av. Några dagar senare fick även sambon samma diagnos, och han fick inte längre besöka sjukhuset och neonatalavdelningen där Villy låg.

Första mötet efter tolv dagar

– Barnmorskan skickade bilder på honom till mig. Han bodde i ett IVA-rum och fick närhet av barnmorskorna. Han hade många mammor den första tiden, berättar Carolin.

För hennes del gick syresättningen upp och ner och inte förrän efter tolv dagar bedömdes hon som smittfri, och stark nog att träffa sin bebis.

– Det kändes sjukt. Konstigt. I början kändes det bara som att hålla en pytteliten bebis. Det gick inte in att det var min. Det var väldigt jobbigt.

Mycket oro första tiden

Banden blev starkare när Carolin fick byta avdelning och flytta in hos Villy. I början tog personalen nätterna, så att hon själv skulle få sova. Tröttheten satt i länge. Efter en och en halv månad kunde de äntligen åka hem.

ANNONS

– Det var jätteskönt, men jag var så orolig. Jag har aldrig kollat om ett barn andas så många gånger som jag gjort med Villy.

Nu sitter han lugn i sin vagn och tittar med uppmärksam, ljusblå blick. Han är lite liten för att vara elva månader. Han skulle egentligen inte fylla ett år förrän i maj, om inte corona funnits. Men han mår toppen och växer som han ska.

Fortfarande andfådd

Carolin mår också bra, även om hon haft ont i ryggen ända sedan hon blev sjuk, och hon blir lättare andfådd nu än tidigare. Hon är 31 år och är frisk. Ändå blev hon livshotande sjuk av covid-19.

– Jag trodde aldrig att det här skulle hända mig. När jag blev sjuk var vaccinet nytt och man rådde inte gravida att ta det. Men nu är det annorlunda. Jag tycker verkligen att man ska vaccinera sig, säger Carolin Johansson.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS