Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: MICHAEL STRAVATO

Bush insåg risken med att starta krig

Kanske var han den siste klassiske republikanske politikern. Ekonomiskt konservativ med socialt engagemang. George H W Bush positiva eftermäle präglas till en del av republikanernas sökande efter sina gamla rötter.

George Bush kom från en välbärgad bankfamilj, pappan gjorde sig en förmögenhet på Wall Street och satsade senare också på en politisk karriär och valdes till senator.

George Bush politiska karriär var till en början skakig. Han förlorade två senatsval men valdes in i representanthuset. Hans diplomatiska talanger utnyttjades av presidenterna Richard Nixon, som utsåg honom till FN-ambassadör, och Gerald Ford som utnämnde honom till ambassadör i Kina. Han var också en tid chef för underrättelseorganisationen CIA.

Förlorade mot Reagan

Lockelsen till politiken fanns där, trots de tidiga misslyckandena. 1980 ställde han upp i det republikanska primärvalen men förlorade mot Ronald Reagan. Det var en bitter Bush som åkte vidare från snöstormarnas New Hampshire till primärvalet i soliga Florida där popgruppen Beach Boys försökte få upp stämningen då Bush talade genom att kasta upp signerade badbollar till publiken. Det lyckades inget vidare, Bush tvingades nedslagen ge upp försöken att bli president.

Men Ronald Reagan fångade upp Bush och valde honom till vicepresident. Det var ett skickligt drag som visade sig vara till stor nytta när Reagan gjorde sig av med sina rådgivare på högerkanten som förordat upprustning på kärnvapenområdet och det kontroversiella ”Stjärnornas krig” i samband med att Michail Gorbatjov blev ledare i Sovjet. Bush utrikespolitiska kunskaper och diplomatiska fingerfärdighet visade sig vara till stor nytta i den nya tiden av avspänning.

"En mästare på det taktiska spelet"

Men Bush var inte rubrikernas man, han befann sig som vicepresident i skymundan och satiriker formade ett frågetecken istället för att nämna honom vid namn.

Men efter Reagans två presidentperioder (och hans egna två som vicepresident) trädde George Bush fram som republikanernas presidentkandidat 1988. Han var ingen slugger på kampanjfältet och hade ibland svårt att ta för sig i politiska dueller. Men han var en mästare i att hantera det taktiska spelet bakom kulisserna som är en lika viktig del i kampanjarbetet. Han skapade koalitioner som innefattade både de starka amerikanska finansiella intressena och den med åren allt mer aktiva del av väljarkåren som ofta går under beteckningen den religiösa högern.

Bush sade att han gick på adrenalin när han avslutade den hektiska kampanjen, han försökte skapa en lättsam stämning med oss journalister som följde honom under ett intensivt flygande över kontinenten. Men det var sonen George W – som var inofficiell kampanjchef – som var bäst på att lätta upp stämningen med roliga historier och anekdoter från den stora familjens semesterfirande i sommarhuset i Kennebunkport i Maine. Snabba båtturer utefter kusten var George Bush favoritsysselsättning liksom fallskärmshopp som ibland – enligt sonen George W – var mindre lyckade.

Överlevde japansk attack

Men George Bush var främst en skicklig flygare, han tog värvning i flyget som 18-åring och deltog som stridsflygare i andra världskriget. Hans plan utsattes för en japansk attack 1944, två i besättningen dog men George Bush överlevde.

När George Bush vann presidentvalet 1988 tackade han främst sin fru Barbara. De hade, sade han, svetsats samman av den lilla dotterns död i leukemi och deras gemensamma sociala engagemang härstammade från den förlusten som över en natt gjorde Barbara gråhårig.

George Bush uppfattades inte under din tid som en stor president – särskilt inte i jämförelse med företrädaren Ronald Reagan – men historiskt har hans återhållsamma vedergällning mot Irak efter invasionen av grannlandet Kuwait hyllats. Det var Bush som med sina diplomatiska talanger lyckades skapa en FN-allians som under USA:s ledning trängde ut Irak från Kuwait 1991 men som inte – trots ihärdiga påtryckningar från konservativa – gick vidare in i Irak och mot Bagdad för att avsätta Saddam Hussein.

George Bush insåg risken med att starta ett fullskaligt krig, vilket hans son George W senare gjorde.

Förlusten i återvalet 1992 var ett svidande nederlag för George Bush. Ett andra period hade uppfattats som inom möjlighetens gräns tills den tredje oberoende kandidaten, Ross Perrot, ställde upp. Perrot – som i huvudsak tog röster från Bush – fick närmare 19 procent och Bill Clinton kunde därmed med ett relativt svagt väljarstöd vinna presidentvalet.

Clinton sökte råd hos Bush

När Bush senare kom till Ledarskapsdagen i Göteborg var han öppen med känslorna vid förlusten. Han hade haft svårt för Bill Clinton tills Clinton sträckte ut en hand och sökte råd utifrån hans historiska erfarenheter. Clinton och Bush kom sedan att stå varandra nära, vänskapen fördjupades när Bush son George W vann det kaotiska presidentvalet 2000 över Clintons vicepresident Al Gore. Familjen Bush var återupprättad och såren läktes. Clinton visade sig enligt Bush, stor i sin vicepresidents förlust.

Det var uppenbart att George Bush var stolt över sin äldste son som föräldrarna tidigare närmast hade räknat ut som en högpresterande medlem av den mycket sammansvetsade familjen. Stoltheten fanns också över Jeb som valts till guvernör i Florida.

Och just Jebs öde i presidentvalet 2016 markerade också vattendelaren i det republikanska partiet. Donald Trump inte bara bekämpade Jeb politiskt utan hånade honom också som svag och blek. Det förlät aldrig Barbara Bush. När hon dog i april var en av hennes sista beslut att familjen skulle se till att Donald Trump inte fick komma på begravningen. Demokraterna Barack Obama, Bill Clinton och Jimmy Carter var välkomna.

George Bush tillbringade, gammal och svag, sin sista sommar i Kennebunckport i Maine tillsammans med en av tvillingdöttrarna till George W och hennes blivande man. Han fick hjälp att åka sin snabba båt, han fick böcker och tidningar upplästa och drack som alltid en dry martini före middagen. Vistelsen avslutades med ett litet familjebröllop för barnbarnet som skött honom den sista sommaren.

En patriot är död, skrev hans som George som av sin far på senare år kallades 43 av sin far med hänvisning till numret på presidentskapet. George W kallade sin pappa för 41.

De båda gick till historien som de enda, förutom presidenterna Adams, som innehaft presidentämbetet som far och son.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.