Partiernas budgetdokument innehåller betydligt fler bokstäver än siffror. Det kan tyckas lite märkligt – och visst kan man ställa sig frågan i vilken mån några mer eller mindre vagt formulerade målsättningar kommer att göra skillnad från elever, brukare eller anställda.
Men ett valår ger alla dessa ord i vart fall en god bild av hur och vart partierna vill styra staden.
Något förenklat kan man säga att Socialdemokraternas budgetförslag innebär en fortsättning på det vi ser i dag. Flera kapitel i partiets budgetdokument inleds med formuleringar i stil med "Staden ska fortsätta bedriva" eller "I staden bedrivs sedan länge".
MP ligger ganska nära S
Visst, partiet skruvar på några saker men i stora drag följer man den utstakade kursen.
Miljöpartiet utgår från de 17 globala målen för hållbar utveckling i sin budget. En tydlig markering att klimatfrågan har högst prioritet och visst, det var säkert en skojig tanke på idéstadiet – dessvärre är resultatet inte särskilt överskådligt.
Tittar man på själva siffrorna ser man dock att Miljöpartiet till stor del ligger ganska nära Socialdemokraterna. Partiet vill visserligen ge något mer till stadsdelarna och något mindre till exempelvis Business Region Göteborg, BRG. Men att jämka ihop de båda förslagen till ett gemensamt hade säkert låtit sig göras på någon eftermiddag.
Med Vänsterpartiet är det en annan sak. Man kan säga att partiets förslag är som övriga rödgröna partiers – men med extra allt.
V:s budget gör skillnaden tydlig
Vänsterpartiets övergripande tanke är att staden måste göra mer för att jämna ut skillnader och lyfta utsatta grupper. Därför vill man höja skatten med en krona och skjuta till pengar på en rad områden: man vill förkorta arbetstiden för anställda inom förskolor och äldreomsorg till sju timmar, minska barngruppernas storlek, ge papperslösa rätt till förskoleplats, öka försörjningsstödet till barnfamiljer under sommaren samt på sikt göra besök på stadens gym och badhus avgiftsfria.
Om inte annat hjälper det till att göra skiljelinjen mellan de rödgröna och alliansen väldigt tydlig.
Enligt alliansens sätt att se det har Göteborg ett antal riktigt stora problem: skolresultaten är för dåliga, kön till förskolan för lång, barngrupperna för stora och företagsklimatet i botten – precis som brukarnas nöjdhet i äldreomsorgen.
Och som om det inte vore nog med elände har det rödgröna styret låtit kostnaderna skena iväg.
Alliansen vill skrota alla jippon
Alliansens lösning är att satsa fullt ut på välfärdens kärna och avveckla allt det man ser som jippon och onödiga gratissatsningar. Konkret innebär det till exempel fokus på kunskap och mätbara mål i skolan – och att feministiskt självförsvar och annat som inte är nödvändigt plockas bort.
Störst fokus ligger på förskola och skola, företagsklimat, äldreomsorg och trygghet – och konceptet går igen på alla områden: staden ska koncentrera sig på det som är en kommuns skyldigheter och göra det så bra som möjligt – och släppa sådant som ligger utanför det kommunala uppdraget.
Ökad valfrihet är ett annat genomgående tema. Bland annat vill man att de kommunala bostadsbolagen ska öppna för ombildning till bostadsrätter om en kvalificerad majoritet av hyresgästerna önskar det.
Tvålärarsystemet en ambition
Demokraternas budget är extra intressant – trots att partiet inte sitter i fullmäktige – eftersom det är första gången partiet redovisar sin politik mer detaljerat. Precis som hos alliansen är huvudlinjen att man vill omfördela för att kunna satsa på kommunens grunduppdrag.
Men Demokraterna tar detta några steg längre.
Inför budgeten har det hetat att man ska omfördela 1,4 miljarder kronor till välfärden. Nu visar det sig vara en ambition på sikt. Målet för 2019 är att omfördela 450 miljoner kronor.
Det är pengar man ska spara in på att ta bort partiernas politiska sekreterare, skrota stadsdelarna och istället dela in staden i fyra regioner, avveckla parkeringsbolaget och Älvstranden utveckling, dra ned kraftigt på BRG samt en del annat.
Som tidigare känt ska pengarna bland annat gå till att införa ett system med två lärare i varje klass. Men även här handlar det om ambitioner. Eftersom det i dag inte ens går att hitta en behörig lärare till varje klass är tvålärarsystemet en målsättning på sikt.
Genomförbarheten kan alltså diskuteras, men en sak är i vart fall helt klar: Demokraternas första budget är betydligt mer borgerlig än rödgrön.
