En god lyssnare är alltid uppskattad. Det finns en längtan hos oss efter att bli lyssnad på och tagen på allvar. Det finns inget mer frustrerande för en människa än upplevelsen, att ingen lyssnar på mig och mina åsikter, utan man talar istället om för mig vad jag ska tycka och tänka, vad som är bäst för mig. Denna otäcka mening: "Det är för ditt eget bästa." Ord som får oss, att vredgas och känna oss förminskade. Detta är en vanlig orsak till missnöje och misstänksamhet och att man söker utåt kanterna för att se om någon annan tar mig på allvar.
För att bli tagen på allvar och lyssnad till, den önskan bär vi med oss alltifrån det vi var små och här berörs vårt förhållande till varandra, men också till dem som har makten, det må gälla inom familjen eller arbetslivet eller inom politiken.
Tonåringens vredesutbrott, som ofta avslutas med att dörren slängs igen med dunder och brak, handlar oftast om att inte bli lyssnad till eller tagen på allvar. Föräldrarna ser oftast frågande ut när detta händer, för de är ju vana vid att veta bäst. Och vanan vid att veta bäst kan vara förödande, det innebär att man inte längre behöver lyssna, i vilket fall inte så noga, det behövs inte när man ändå sitter med det som är rätt.
En politiker uppmanade en gång sin efterträdare till att lyssna på rörelsen, det vill säga på alla de människor som utgjorde rörelsen. Den uppmaningen borde gälla i stort i dag. Då kanske vi skulle slippa ifrån det missnöje och den misstänksamhet som finns ute i samhället i dag. Vi har gått och blivit som Israels folk en gång beskrevs, vi knorrar i tysthet och ihop med likasinnade.
Men finns det inte risk i detta med att lyssna och ta i betänkande de åsikter och tankar som finns ibland oss. Det kan bli som i den gamla sagan om fadern, sonen och åsnan. Där fadern i alla lägen lyssnar till de goda råd som uttalas och gör därefter och till sist går det riktigt illa för dem alla tre. Det är väl bättre med en person som står stadigt för sin åsikt och aldrig känner någon som helst tvekan och har inget som helst behov av att lyssna. Vi hör dem i våra medier när de talar om för oss andra hur det ligger till och vi lyssnar lite tveksamt och funderar över tvärsäkerhetens ord. Får man lov att ha en annan åsikt?
Vad är det som får människor, att slå dövörat till? Är det för att man företräder det goda och rätta? Då blir de andra således onda och orätta och inget att låna sitt öra till och det uppstår djupa vågdalar oss människor emellan. Det är märkligt hur snabba vi är att dela in varandra i kategorier.
Tänk om vi kunde öva oss i lyssnandets konst, då kunde mycket förändras.
