Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Britz: Vräkta barn förvandlas till medborgare vid sidan av

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Till mitt barn.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag satt på föräldramöten och kunde bara tänka på att de aldrig tog slut. Det fanns knappt några stunder då jag njöt av småbarnslivet, jag var en otålig, ofokuserad mamma som tänkte mer på jobbet än på dig.

Visst försökte jag både och.

Det blev inte både och.

Det blev mest varken eller.

Men så blev du vuxen. Så långt mitt öga ser så fungerar du. Du är snäll. Du sköter dina medborgerliga skyldigheter och vet att ta hand om dina rättigheter. Med förundran ser jag på, det blev rätt bra ändå.

Förra året vräktes 472 barn. Antalet ökar. Över 1 000 var i riskzonen.

Det är barn vars mammor och pappor säkert längtar efter att orka gå på föräldramöten. Att få sitta på sängkanten hos sin unge och veta att det kommer att vara samma bädd, en lång tid framöver. En mamma och pappa som kanske önskar att de hade ett jobb att gå till så att de kunde betala hyran.

Att vara hemlös innebär brustna relationer, stress och minskade möjligheter att ta tillvara sina medborgerliga demokratiska rättigheter och skyldigheter. Barn utan bostad riskerar sämre hälsa och lägre betyg och därmed att glida längre och längre ifrån samhället. 472 vräkta barn förvandlas snabbt till medborgare vid sidan av.

Men det finns också något som få pratar om i offentligheten: den sekundära bostadsmarknaden.

Den som läst Vem ska trösta Knyttet vet att Mårran inte är att leka med. Hennes kalla svans får marken att frysa till is.

Den sekundära bostadsmarknaden är som Mårran, stor, tyst och grå. Den finns i 90 procent av alla kommuner i Sverige och kostar dem 1,8 miljarder per år.

Den får bostadsforskare, politiker och tjänstemän att flacka med blicken. 

Här bor människor som av helt olika anledningar inte är godkända, de bor utan trygghet i andra, tredje och fjärde hand. I bostadsbristens spår höjs kraven på hyresgästerna. Vissa duger inte: de tjänar för lite pengar, lever på försörjningsstöd, är utan kontaktnät, har en prick hos kronofogden, lider av psykisk ohälsa, eller har missbruksproblem eller är helt enkelt bara unga utan fast jobb som köar i en kö som aldrig tar slut. De enkla lösningarna lyser med sin frånvaro.

472 vräkta barn är en katastrof för barnet och ett oerhört misslyckande för samhället. För den som blivit vräkt är vägen tillbaka till ett eget hem mycket lång och svår.

Till mitt barn.

Vi läste om det livrädda Knyttet. Visst vill vi vara som han och våga trotsa svårigheter, verka i ett samhälle som garanterar barn ett hem? Då måste vi börja prata om Mårran – och om människosyn.