Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Britt-Marie Matsson: Britt-Marie Mattsson: Usa blir allt mer splittrat

Ilska. Det är den vanligaste förklaringen till framgångar och motgångar i årets presidentval. Kandidater till höger och vänster klarar sig bättre än de moderata och etablerade.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

USA är en splittrad nation som glidit i sär ytterligare under senare år. De rikare blir allt rikare, de fattiga allt fattigare. Statistiken talar sitt tydliga språk. En procent av USA:s befolkning äger 40 procent av tillgångarna och denna procent har högre inkomster än de sammanlagda inkomsterna för 90 procent av befolkningen. En genomsnittsanställd måste arbeta minst en månad heltid för att tjäna vad en vd i ett större bolag drar in på en timma. 40 procent som arbetar har inte möjlighet till heltid och har svårt att försörja sig.

Den officiella arbetslöshetssiffran i USA är 4,9 procent. Men långtidsarbetslösa finns inte med och inte heller de som har timanställningar några dagar i veckan.

Samhällsvetenskaplig forskning visar att ojämlikhet i ett samhälle medverkar negativt för utvecklingen. Dessutom skapas hälsoproblem och politiska och sociala motsättningar. Ökad kriminalitet finns också med i ekvationen. Och för miljontals amerikaner märks inte heller det ekonomiska uppsving som skett sedan 2008. Framgången på ekonomisk makronivå noteras inte på mikronivå. Och det är i denna stora grupp som missnöjet växer och det var här som Teapartyrörelsen föddes .

Teaparty spelar inte längre samma roll som tidigare och många av företrädarna har försvunnit ur rampljuset som banerförare för rörelsen. Men några finns kvar och har betydelse för det politiska klimatet. Sarah Palin, som idag stöder Donald Trump, och presidentkandidaterna Ted Cruz och Marco Rubio tillhör dem. På vänstersidan har Bernie Sanders, som kallar sig socialist, fått framgångar i de demokratiska primärvalen trots att mätningar visar att över 50 procent aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på en kandidat som är socialist.

Det är svårt att ta pulsen på stämningsläget i USA men klart är att medelklassen, som symboliserar den amerikanska drömmen, tagit stryk och inte återhämtat sig efter den ekonomiska krisen. Här är marginalerna små och möjligheten att komma undan skatt och att ägna sig åt skatteplanering är obefintlig. Att betala amorteringar och fastighetsskatt blir allt svårare, att spara pengar till barnens utbildning omöjligt. Dyr medicin är dessutom ett växande problem. De fyra största läkemedelsbolagen i USA gjorde förra året 45 miljarder dollar i vinst och Obamacare, som skulle öppna upp hälsovården för alla, fungerar ännu bristfälligt för många. De skenande priserna för medicin har lett till att miljontals amerikaner inte har råd att hämta ut det som läkare skrivit ut.

Avståndet mellan de styrande och de styrda uppfattas också som stort och känslan av att ingen lyssnar blir alltmer påtaglig ju mer som besluten fattas över huvudena på väljarna.Eller inte fattas överhuvudtaget av en kongress som är på kant med inte bara presidenten utan som dessutom placerat sig i de politiska skyttegravarna.

Washington är ett skällsord eftersom politikerna antas styras av ett folkförakt som innebär att de söker röster för att vinna men sedan inte bryr sig om sina väljare. Människor som inte uppfattar sig som representerade väljer att inte rösta. Men möjligheten finns också att de som ses över axeln beslutar sig för att proteströsta vilket årets val är ett tecken på.

Begrepp som white trash (vitt avskräde) har använts under årtionden för att beskriva fattiga vita och marginaliserade människor utan att det väckt rimlig anstöt annat än av dem som drabbas. Trailerpeople (husvagnsmänniskor) är en annan beteckning. Fly- over-states (flyga över stater) används som en föraktfull benämning på delstaterna som de urbana människorna på öst-och västkusten måste passera för att nå varandra.

Här finns ett frö till förklaringen till både Donald Trumps och Bernie Sanders framgångar. Människor till höger och vänster som tröttnat på att marginaliseras visar fingret till de etablerade.