Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Det är inte enbart inom övriga EU som tålamodet tryter med de brittiska politikernas veliga hantering av utträdet ur EU. Bild: Frank Augstein

Brexit är ett självförvållat sår som inte läker

Oavsett hur det går i tisdagens historiska omröstning har brexit redan vållat skador som tar lång tid att läka. Splittring, hårda ord och oro för framtiden har följt i det politiska kaos som vi i värsta fall bara har sett början på.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Det är inte enbart inom övriga EU som tålamodet tryter med de brittiska politikernas veliga hantering av utträdet ur EU, som är planerat till den 29 mars. Det gäller även bland britterna själva och tar sig olika uttryck beroende på vem som uttalar sig.

I underhuset använder politiker av olika ståndpunkter ett osedvanligt hätskt, bittert och oförsonligt språkbruk. Till och med talmannen angrips för att vara partisk och får med hög röst försvara att hans fru har rätt att ge uttryck för vilket uppfattning som helst i frågan.

Utanför parlamentet har ledamöter angripits av missnöjda väljare och med krav på ökad polisbevakning.

Samtidigt varnar allt fler för konsekvenserna av ett avtalslöst utträde. Det underblåser gamla regionala motsättningar, konflikter och krav på självständighet. Det finns till och med en rädsla för nya våldsamheter på Nordirland, snart tjugoett år efter fredsuppgörelsen som går under namnet Långfredagsavtalet.

Skiljelinjerna finns kvar

Skiljelinjerna mellan unionister och republikaner finns kvar, och manifesteras av att det regionala parlamentet Stormont i Belfast är lamslaget. Brexit fördjupar sprickan mellan britter, olika delar av Storbritannien och kontinenten.

Tisdagen omröstning om utträdesavtalet med EU har kallats den viktigaste som ledamöter av underhuset har stått inför efter andra världskriget. Det blir ett sanningen ögonblick. Men inte mycket talar för att det plötsligt och mot all förmodan rätar ut frågetecken och bringar ordning, reda och klarhet om brexit och färdvägen mot den framtida relationen mellan britterna och EU.

Premiärministern Theresa May sköt upp omröstningen förra månaden inför ett hotande nederlag. Nu har hon in i det sista försökt övertyga skeptiker och motståndare inom det egna konservativa partiet och oppositionen om att det inte finns ett alternativ till hennes uppgörelse med EU.

I takt med att parlamentet i flera ställningstaganden har begränsat hennes handlingsfrihet, har hon visat sig beredd till mindre eftergifter om ökat inflytande för underhuset i den fortsatta processen för att om möjligt vinna över tillräckligt många anhängare.

Theresa May har också fått EU att upprepa att den mest känsliga delen av det 585 sidor långa avtalet om en nödlösning för Nordirland, för att hålla gränsen öppen medan förhandlingarna fortsätter, är tillfällig. Däremot slår EU:s permanente rådsordförande Donald Tusk och kommissionsordförande Jean-Claude Juncker fast i ett brev till May att EU inte kan gå med på några ändringar i avtalet.

Övertygar inte Mays stödparti

Detta lär dock inte övertyga de nordirländska demokratiska unionisterna i DUP, som May efter förra årets katastrofval är beroende av för att få en majoritet i underhuset. Omkring 100 ledamöter av hennes egna parti har dessutom deklarerat att de inte stödjer hennes uppgörelse.

Vad händer vid ett nej under tisdagen? Theresa May har tre dagar på sig att presentera en plan-B, som troligen inte finns. Labours ledare Jeremy Corbyn har sagt att han vill väcka ett misstroendevotum mot May med sikte på ett nyval. Röster höjs även för en ny folkomröstning.

EU-källor har antytt att de är beredda att skjuta fram ett datum för utträdet för att ge britterna mer tid att lösa sina interna problem. En majoritet av britterna röstade för att lämna Europeiska unionen, men inte för att det skulle gå till så här kaotiskt, utdraget och självskadande.