"Bland oss som bor i Angered pratas det mer om skolan än kriminalitet"

Visst, vildhallon utanför sovrummet, Lärjeåns dalgång, Vättlefjäll. Men även hyfsad service och tidsandan, att bo där “folket” bodde och de många aktiva människorna, lockade. Bara drygt 10 minuters spårvagnsresa till stan var inte heller fel. Lägenheterna var fina och senare, när barnen kom, dagis med en kvalitet som dagens Angeredsföräldrar bara kan drömma om samt bra skolor.

Stadsdelen var inte färdig, spårvagnen vände i Storås, Angereds Centrum inte ens påbörjat. Antalet invånare var inte i närheten av de “långt mer än 100 000” det byggdes för. Arbetsplatser och service skulle komma med tiden.

LÄS MER: Så jagades Bandidos bort från Angered

De har fortfarande inte kommit. Det enda synliga spåret är den trefiliga uppfarten från 45:an, byggd för att klara trafiken till fabriken med 10 000 anställda som Volvo lovade bygga.

– Ni bor i Angered? Ja, där kan man kanske också bo, var en inte ovanlig kommentar då.

Första dippen i utvecklingen kom efter olje- och varvskrisen. Bland alla invandrade från Norrland, Dalarna, Finland, Latinamerika och Jugoslavien växte arbetslösheten. Lägenheter stod tomma. Vissa fylldes med folk från andra stadsdelar, några med missbruksproblem, fler var arbetslösa och försörjdes av socialen. Senare kom många flyktingar.

– Ni bor i Angered? Ja, där kan man kanske också bo, var en inte ovanlig kommentar då.

I Angered diskuteras skolan först

Diskuterar man det som förändrats i Angered med någon som bott här länge är inte kriminaliteten det första som tas upp. I regel hamnar diskussionen i skolfrågan, ofta om före och efter det fria skolvalet. För varje friskola som öppnats i Göteborg har Angereds skolor försämrats.

Friskolorna representerar också ett ändrat sätt att tänka och agera. Är skolan dålig – hitta en som är bättre, är servicen usel – flytta istället. Grannar har inte längre sina barn i samma skolor, en detalj som tidigare överbryggat språk och etniska barriärer.

Men visst pratas det också om kriminalitet. Sällan utifrån egna erfarenheter utan efter det som media förmedlat. Där är bilden av Angered en stadsdel präglad av kriminalitet etablerad och vi får frågan ibland:

– Törs ni gå ut på kvällarna?

Varför inte? Är man som jag medelklass och bor i bostadsrätt lever man nog lika bra och “säkert” som i andra områden.

Lika lite märker vi av polisen. Sedan man för flera år sedan stängde polisstationen i Angereds Centrum är de osynliga.

I media skrivs om gängen. Vad som är sant har vi ingen aning om, det är en annan värld. Journalister vet mer om detta än vi härute. Naturligtvis är det annorlunda för arbetslösa eller nyanlända som bor trångt och är grannar till någon som tillhör gängen.

Lika lite märker vi av polisen. Sedan man för flera år sedan stängde polisstationen i Angereds Centrum är de osynliga. En polisbil kör förbi ibland.

Det underblåser misstron mot myndigheter som är stor här. Inte så konstigt.

Segregationen har inte kommit av sig själv utan är en följd av medvetna beslut. Inte så att någon önskar segregation utan för att alla andra aspekter inför ett beslut går före.

Polisen är inte de enda som dragit sig tillbaka. Försäkringskassan övergav Angered “för att förbättra servicen för angeredsborna”, Arbetsförmedlingen likaså. Universitetet lämnade Hammarkullen. Listan kan göras lång. Inte ens kommunala Framtiden, med uppdrag att jobba mot segregationen, agerar annorlunda och flyttade Poseidons huvudkontor från Angered.

Men naturen är fortfarande vacker.

LÄS MER: Petra fick alltid försvara sin stadsdel – nu gör hennes elever också det