Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: JESSICA GOW / TT
Bild: JESSICA GOW / TT

Elaine Eksvärd: Att lägga sig i eller engagera sig, det är frågan

Jag tycker att man ska ta ställning för rätt och aldrig passivt titta på fel. Men det är också tröttsamt att medla och ta alla konflikter, skriver Elaine Eksvärd.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Som överlevare av sexuella övergrepp under barndomen har jag utvecklat en sorts allergi mot passivt åskådande av diverse felaktigheter. Jag tycker alltid att man ska ta ställning för rätt och aldrig passivt titta på fel. Martin Luther Kings citat ”In the end we will not remember the words of our enemies but the silence of our friends” har etsat sig fast som en själslig neonskylt i min inställning till orättvisor.

Men sanningen är att det finns tillfällen när den neonskylten tar musten ur mig lite och frågan är om det är så enkelt alla gånger.

För några år sedan då en känd kvinnas exman mer eller mindre häcklade henne i sociala medier för allmän beskådan så blinkade min neonskylt rött med orden ”Nu är det dags”. Jag stod inte ut med att vara en passiv åskådare så jag tog fram min mentala vita riddare och knattrade på mitt lika vita tangentbord i försvar för kvinnan. Men det var bara en liten hake – jag kände inte det där paret. Så frågan är om jag stod upp för en som blivit behandlad dåligt eller la mig i en konflikt som inte var min? Känslan av att ha lagt näsan i blöt när man bara velat hjälpa till.

Känner du igen känslan i dina kretsar? Kanske så att två av dina vänner bråkar och du agerar medlare dem emellan. Det kan till och med sluta med att du blir indragen i konflikten och de initialt bråkande blir sura på dig istället.

Jag har medlat allt för många gånger i ambition att säga ”rätt” saker och låta en vän som gjort fel ändå få chans att lära sig och utvecklas. Inte för att jag vet bäst utan för att jag velat få samma sak från mina vänner alla de gånger jag felat. Jag tycker det är olidligt när andra låter sina vänner göra bort sig utan ett ljud från vännerna som i sin tur sakta zoomar sig ut ur den felandes liv. Och kvar står den felande ensam och oförstående, när personen istället hade kunnat få ord och utvecklats.

Men det är också tröttsamt att medla och ta alla konflikter denna värld har i sitt sköte. Djur som lider, barn som utnyttjas, kvinnor som våldtas, rektorer som blundar för mobbade barn på sina skolor. Man blir som en missil och skjuter åt alla håll i tron att det är i rättvisans namn. Jag har kommit på att jag nog inte orkar det, särskilt inte med tre små barn.

När två av mina närmsta vänner blev ovänner kände jag att jag lagt min näsa i blöt för sista gången. Så den själsliga neonskylten är till viss del sönder och hänger löst. När folk vill att jag ska medla ska jag istället säga ”ta det direkt med NN”. När de vill att jag ska ta ställning för all världens orättvisor säger jag ”du först”. För Martin Luther King sa en sak, men jag säger ”Vi har bara ett liv och i det har vi inte plats för alla andras konflikter. Så det så.”

Elaine Eksvärd, retorikkonsult och före detta missil.