Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Har lynchmobben rätt, när den representerar alla mot en?

Anders Piltz: Anders Piltz: Språkmakt blir maktspråk

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ord har inga orubbliga betydelser. De laddas med den innebörd vi ger dem när vi använder dem. Ibland måste nya ord uppfinnas för nya ting och tankar. När kristendomen introducerades i Skandinavien för tusen år sedan lanserades nyord som dygd, samvete, frestelse, medlidande, barmhärtighet, ödmjukhet, tålamod och förlåtelse.

Språket speglar världen men formar den också. Språkrådets lista över nyord publiceras i slutet av varje år och bevisar den saken. Ett ord som klickokrati (politik som styrs av vad nätanvändarna gillar) vore obegripligt bara för tjugo år sedan, nu anar man vad det står för redan innan någon förklarat det. Begreppet triggervarning är inte lika självklart (varning för text som kan väcka obehag hos vissa).

Varje samhälle skapar värdeord för sådant som anses eftersträvansvärt och sådant som bör bekämpas. Ordskapandet är en del av styrningen av ett folk. I det gamla DDR fanns en lång rad ord som aldrig användes i Västtyskland utom ironiskt: folkbokhandel, kamrat, klassfiende, antifascistisk skyddsvall. Och i Västtyskland fanns ord om Östtyskland som aldrig användes i öst: partiapparat, nomenklatura.

Våra egna honnörsord som folkhem, solidaritet, likavärde, feminism och demokrati är begrepp som vill uppamma och upprätthålla värderingar. Orden är knappar att trycka på, laddade med emotionell energi, inte bara beskrivningar av en verklighet utan i lika hög grad ideal att eftersträva. Eller otyg att bekämpa: patriarkatet, könsmaktsordningen, glastaket.

Ord kan som sagt laddas om. I George Orwells klassiska roman 1984 förvandlades krig till fred och slaveri till frihet, när man uppifrån påbjöd newspeak, nyspråket. Peter Fällmar Andersson har nyligen identifierat en ordlista som han kallar sverigedemokratiska. Partiet lanserar ord som lyxflykting, skäggbarn, ansvarsfull (som inte hjälper nödställda), splittringspolitik (att vilja låta olika människor leva tillsammans), godhetsapostel (hycklande känslotänkare) och naiv (som förfäktar asylrätten).

Den som har den politiska makten har också makten över språket. Språkmakt blir maktspråk. Ord kan ibland få en berusande, förgiftande och dövande effekt, som man kan se i gamla journalfilmer, när diktatorer håller massan i sitt retoriska grepp. Det är viktigt att pröva ordens innehåll och laddning. Ser man inte upp kan laddningen förvandlas till sin motsats, så som har skett så många gånger.

Ord kan döda och ge liv. Ord kan egga till krig. Ord kan utlösa hopp och beslutsamhet att ta itu med verkligheten och förbättra den.

Språket formar verkligheten. Därför får man inte slarva med det. Därför gäller det att behålla makten över språket.