Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anders Piltz: Anders Piltz: Barnbarnen bedömer oss efter våra val

Inte sedan andra världskriget har Europa upplevt en migration liknande den som i dessa dagar och timmar pågår utanför vår dörr. Alla undrar hur denna kris kommer att fortsätta och lösas.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Många känner sig hotade i sin trygghet, och man tillgriper bilder som islamisering, smittspridning, utplåning av den kristna civilisationen och det västerländska kulturarvet. De tänker inte på att invandringar i upprepade vågor alltid har varit en nödvändig stimulans för Sveriges ekonomi och kulturliv. De tänker inte på att det kristna arvet värnas bäst när man praktiserar Kristi anda och vägrar att falla för frestelsen till främlingsfientlighet och misstänkliggörande av de andra, de okända, av främlingen som söker vår blick och vår empati, av barnet som är totalt utlämnat åt andras inlevelse eller fantasilöshet.

Sverige tar en stor del av ansvaret att bereda människor på flykt räddning undan dödshot och utplåning i sina hemländer. Detta skall vara vår stolthet. Hade liknande olyckor drabbat vårt eget land (och vad garanterar att detta aldrig kan ske?), då hade vi själva blivit tvungna att handla som dagens flyktingar, de som i detta ögonblick riskerar livet på Medelhavet, i händerna på samvetslösa profitörer, objekt för människors godhet eller hat.

Jesus Kristus, kristendomens grundare och innehåll, har i otvetydiga ordalag undervisat sina följare om vad som gäller: "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig" (Matteus 25:31-46). De människor som nu knackar på vår dörr representerar alltså Kristus själv. Det är nu vi känner igen honom, ignorerar honom eller avvisar honom.

Självklart innebär flyktingvågen uppoffringar, besparingar och kanske rentav små inskränkningar i vår bekvämlighet. En solidaritet som inte vill offra något är ingenting värd. Våra barn och barnbarn kommer att bedöma oss utifrån hur vi förhöll oss i denna historiska situation, vi som fick chansen att visa om vi tar Jesus Kristus på allvar, eller om vårt kristna namn är en bleknad och impotent kulturell stämpel. Flyktingarna som nu bereds plats i Sverige kommer om tio år att vara en nödvändig resurs, de betalar skatt, röstar, bär upp landet, tillsammans med oss som fanns på plats – så som de svenska utvandrarna fick bidra till att bygga upp USA för mer än hundra år sedan.

Alla kyrkklockor i Lund ringde en halvtimme på Alla helgons dag (medan Pegida-kopian För Sverige – nu höll torgmöte) för att visa kristen solidaritet med dem som hoppas på ett civiliserat, humant och humanistiskt bemötande i Sverige. Ringningen påminde om forna tiders mobiliseringar. Vi ville mobilisera vår anständighet, så att vi inte måste skämmas inför barn och efterkommande, den dag de frågar vad vi gjorde 2015.