Spänningens epicentrum i Belarus är Självständighetstorget i Minsk. På söndagen var närvaron av maskerade poliser massiv bakom kravallstaket. Nya gripanden gjordes inför kameror och mobiler och människor fördes bort i bussar. På eftermiddagen hade minst 125 demonstranter frihetsberövats, rapporterade Reuters.
Men det stoppade inte tiotusentals belarusier från att återigen under rödvita flaggor samlas på gatorna med krav på Aleksandr Lukasjenkos avgång.
– Vi står enade och kommer aldrig att acceptera honom som vår president, sade den belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja från sin exil i Litauen till SVT:s Agenda och gav därmed röst åt den fredliga kraftmätningen med regimen.
Det finns fortfarande inga tecken på att Aleksandr Lukasjenko skulle gå med på förhandlingar. Han har avvisat samtal så länge protesterna fortsätter och försöker stärka sin ställning och försvaga motståndsrörelsen med alla medel som han förfogar över.
Ju längre konflikten drar ut på tiden desto större är risken att säkerhetsstyrkorna tar till nytt utbrett våld för att återställa lugnet och den gamla ordningen från Lukasjenkos 26 år vid makten. Ingen demonstrant går säker och inte heller människor som råkar befinna sig på fel plats. Det är uppenbart att godtyckliga gripanden sker. Samtidigt blir vittnesmål från drabbade om grova övergrepp allt fler i en hårdför taktik som inte skulle kunna praktiseras utan Lukasjenkos goda minne.
För att öka pressen på oppositionella kallas regimkritiker till avskräckande förhör. Andra åtgärder är ökad styrning av nyhetsrapporteringen genom censur och propaganda i statliga medier och utvisning av utländska journalister. Minst 17 utländska journalister har fråntagits sina ackrediteringar och uppmanats att lämna landet. De arbetar för västliga medier som BBC, AP, AFP, Reuters och Deutsche Welle.
Aleksandr Lukasjenko har även mobiliserat sin militär mot vad han påstår vara planer på angrepp från försvarsalliansen Nato i grannländerna Polen och Litauen. Detta har förnekats och betraktas som ett desperat sätt av honom att skifta fokus mot ett yttre hot. Han beskyller också västländerna för underblåsa oron i landet för att få ett regimskifte.
EU underkänner valresultatet från den 9 augusti och kräver ett nytt rättvist och transparent val och att politiska fångar släpps. EU:s utrikesministrar är eniga om att införa riktade sanktioner mot personer som bär ansvar för valet och våldet. Men hur många och vilka som berörs är oklart, liksom när det kommer att ske. Från baltiskt håll kritiseras det för att vara otillräckligt och för sent.
Situationen i Belarus är dock känslig inte minst eftersom Ryssland finns med i bakgrunden. Lukasjenko och den ryske presidenten Vladimir Putin kommer att träffas i Moskva de närmaste veckorna för att stärka de bilaterala relationerna och utöka samarbetet. Det bestämdes i ett telefonsamtal på söndagen där ryssen även gratulerade Lukasjenko på hans 66-årsdag.
Putin har bekräftat att han är beredd att komma landet till undsättning om det behövs. Det är ett budskap till väst, men också till Lukasjenko: att han måste återfå kontrollen i en för Ryssland strategiskt och ekonomiskt viktig intressesfär om han vill behålla sitt relativa oberoende.
För EU vore ett ryskt militärt ingripande i Belarus en mardröm. Mitt i den förlamande coronapandemin, en akut krigsrisk i östra Medelhavet mellan Turkiet och Grekland om gränser och naturresurser och med Putins främste inrikespolitiske kritiker, Aleksej Navanyj, i koma i Berlin skulle det vålla ännu en internationell kris som sannolikt skulle få omedelbara konsekvenser för säkerheten i Europa, särskilt i och kring Östersjön. Svensk militär höjde beredskapen och sände förstärkningar efter att tre ryska landstigningsfartyg passerat öster om Gotland.
Det visar på den nervösa och osäkra utvecklingen i Belarus och i hela regionen tre veckor efter de folkliga massprotesterna bröt ut och fortsätter.
