Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Människor i Nordirland reagerar med skepsis på Boris Johnsons brexitplan, även om hans nordirländska stödparti DUP har svängt i den känsliga frågan. Bild: David Keyton

Analys: Sista chansen för att lösa hopplös ekvation

Brexit har blivit en hopplös ekvation. Allt hänger nu på Boris Johnsons sista minuten-lösning. Hemma slåss han för sin politiska överlevnad. För EU vore hans förslag ett steg ut i det okända. Sista chansen är en osannolik kompromiss — eller ett nytt uppskov.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Storbritannien och övriga 27 EU-länder vill ha ett avtal. Konsekvenserna riskerar annars att bli allvarliga. Det framgår inte minst av den brittiska regeringens egen katastrofplan.

Ett värsta scenario är allmän oro med protester, ökade spänningar mellan grupper och regioner, köer vid gränser och i kanaltrafik, brist på mediciner, stigande matpriser och tvister om fiskerättigheter, bland annat. De ekonomiska och mänskliga följderna är svåra att överblicka. Många enskilda och företag är fortfarande dåligt förberedda på vad som händer om Storbritannien över en natt står utanför EU och reglerna ändras.

Ett avtalslöst utträde skulle också äventyra freden i Nordirland. Efter Långfredagsavtalet, som för 21 år sedan ändade decennier av våld mellan olika rivaliserande grupper, är gränserna öppna och kontrollerna förpassade till ett mörkt förflutet. Så är det i dag i det vackra, gröna landskapet, genomkorsat av vattendrag och smala asfaltsvägar där människor beroende av jordbruk och handel pendlar över nationsgränser som inte finns.

Gamla spänningar finns kvar under ytan och på väggmålningar i Nordirland. Bild: Stefan Berg

Men gränsen är vad brexitkrisen har kokat ned till. Och när ännu en IRA-falang sprider rädsla i Derry/Londonderry och på andra håll varnar polisen för terrorism och smuggling. Frågan splittrar politikerna ytterligare, i grunden om Nordirland ska söka en förening med republiken Irland eller förbli lojalt mot London. Sedan flera år har de inte förmått att styra tillsammans i det regionala parlamentet Stormont, en annan grundbult i fredsavtalet.

Boris Johnson föreslår att Storbritannien lämnar EU:s tullunion, men att Nordirland blir kvar i den inre marknaden så länge Stormont säger ja till det. Detta har tidigare varit en röd linje för brexitörerna som tre gånger förkastade Theresa Mays utträdesavtal med EU. Men även för regeringens stödparti i Nordirland, de demokratiska unionisterna DUP. Skälet var klausulen om en nödlösning, backstop, som skulle förhindra nya gränshinder. Tanken var att i väntan på en framtida uppgörelse skulle britterna på obestämd tid hålla sig till EU:s regelverk, utan andra handelsavtal.

Det är odemokratiskt enligt Boris Johnson och förkastades av DUP:s ledare Arlene Foster. Men nu gör hon helt om och tolererar att Nordirland särbehandlas. Enligt Johnson krävs det kontroller om än inte rent fysiskt vid gränserna. Det låter vagt och betraktas mer som en vision än ett praktiskt genomförbart övervakningssystem inom en nära framtid.

Irlands premiärminister Leo Varadkar, med en nyckelroll i EU, är skeptisk. Detta har fått Arlene Foster att säga att Varadkar kommer att gå till historien som mannen som återinförde en hård gräns på Irland om han inte sväljer de brittiska förslagen.

Men för EU är detta det största problemet. Att skydda unionens yttre gränser, och den inre marknaden, är en viktig princip. Att luckra upp den enda landsgränsen mellan EU och Storbritannien, utan garantier, vore ett steg ut i okänd terräng och är inte godtagbart, enligt EU-parlamentets styrgrupp för brexit.

Boris Johnson väcker starka känslor, här vid en demonstration nyligen mot brexit i London. Bild: Robin Aron

Ordföranden för Europeiska rådet Donald Tusk är inte övertygad. EU:s chefsförhandlare Michel Barnier vill lyssna, men förhåller sig avvaktande. Det gör även EU-diplomater som, enligt Politico, undrar om det är början på seriösa förhandlingar eller ett taktiskt dokument inför ett brittiskt nyval.

Barniers brittiske motpart David Frost kom på fredagen till Bryssel och skulle få en vecka på sig att komma med detaljerade lösningar. Veckan efter hålls EU-toppmötet som avgör om Boris Johnson kan komma hem med ett avtal eller inte.

Gör han inte det ska han enligt beslut i underhuset senast den 19 oktober be om en förlängning fram till 31 januari. Hellre dör jag i ett dike, har han hotat om han inte ändrar sig igen. Det finns en majoritet för att Storbritannien inte ska lämna EU utan avtal. Men även här lämnar en trotsig Johnson öppet för spekulationer. 31 oktober lämnar vi oavsett, har han upprepat som ett mantra.

Boris Johnson utmanar EU och leder en minoritetsregering som inte ens med DUP:s tio röster kan vinna en omröstning i det splittrade parlamentet. Med 26 dagar kvar till brexit har han lagt sina kort på bordet, om han inte har ett kvar dolt i rockärmen. Det återstår att se.