I går avgick bostadsminister Mehmet Kaplan (MP). Ungefär samtidigt blev Vattenfalls brunkolsaffär klar. De tyska miljö- och klimatförstörande gruvorna ska säljas vidare till det tjeckiska bolaget EPH, inte läggas ned.
Mehmet Kaplans avgång blev till slut oundviklig. Att statsminister Stefan Löfven kunde meddela att det var på bostadsministerns egen begäran, gjorde saken lite enklare för både Löfven och MP:s språkrör. De behövde inte uttala något misstroende mot Kaplan utan kunde i stället säga att det var hans eget val, grundat på att han inte skulle få tillräckligt med utrymme för att tala om grön bostadspolitik.
I valrörelsen 2014 släpade MP:s språkrör Gustav Fridolin runt på en kolbit som han viftade med i alla debatter. Budskapet var glasklart: Alliansen förstörde klimatet, miljön och barnens framtid genom att inte lägga ned statliga Vattenfalls brunkolsgruvor i Tyskland. MP och Fridolin lovade att "stoppa gruvorna, det är det viktigaste för oss".
På den korta presskonferensen i går såg både Löfven och Kaplan samlade ut . "Jag kliver åt sidan. Det behöver inte vara mer dramatiskt än så", sa Mehmet Kaplan. Han bedyrade också att han är demokrat och inte stöder extremism i någon form. Stefan Löfvens linje var att upprepa att det var en "samlad bedömning" som lett fram till att han accepterat Mehmet Kaplans begäran om att avgå.
Bakom kulisserna har det troligen varit betydligt mer diskussion än så. Kaplan är en av Gustav Fridolins närmaste och in i det sista har han velat försvara sin minister- och partikollega. I den berättigade kritiken mot Kaplans umgänge och uttalanden, bland andra uttryckt av Nalin Pekgul (S), finns dessutom krafter som har betydligt grumligare avsikter. Det finns de som inte står ut med att en troende muslim får en ministerpost i Sverige. Detta har säkert också varit en del i språkrörens överväganden. Men till slut blev det ändå för mycket.
Det här är ett allvarligt bakslag för Miljöpartiet. MP har sedan regeringen tillträdde haft små möjligheter att prata om sin huvudfråga: miljön. Först var det budgetdebacle, sedan kom flyktingkris, smärtsam migrationsuppgörelse och så Kaplan. Men det riktigt allvarliga nu är trots allt brunkolet. Finns det någon miljöfråga som förknippas med MP är det kolet. Kolbiten fick till och med ett eget twitterkonto under valrörelsen. Vattenfall vill sälja och nu ska regeringen säga sitt. Lyckas inte MP få stopp på detta innebär det ett kännbart svek mot allt MP står för. Medlemmar och MP-väljare kommer inte att ta lätt på det.
Samtidigt har MP under den korta regeringstiden fått göra många reträtter i hjärtefrågor för partiet. I går skulle Åsa Romson kommit till Göteborg och pratat om regeringens kemikaliepolitik och Gustav Fridolin skulle ha diskuterat integration. Äntligen skulle det bli lite vanlig politik, inte bara krishantering och andras frågor. Det gick inte den här gången heller. Istället stod de bakom en dörr och tog emot journalister som fick köa för en intervju. Det vanligtvis öppna partiets mediehantering påminde plötsligt om Sverigedemokraternas. Det säger en del om hur hårt pressade de är.
Om några veckor har MP kongress i Karlstad. Det kan bli en rejäl drabbning. Många gräsrötter känner inte igen sitt parti, utdelningen för MP i regeringen är minst sagt diskutabel och i senaste Sifo fick MP sex procent. Det är ett sargat parti som ska möta väljarna 2018.
Fakta: Tidigare MP-kriser
- Språkröret Åsa Romson ifrågasattes när det avslöjades att hennes husbåt målades med giftig bottenfärg.
- Hon har också vid ett flertal tillfällen kritiserats för olika uttalanden, bland annat när hon utmålade vita, medelålders män som värsta miljöbovarna och när hon jämförde flyktingkatastrofen på Medelhavet med Auschwitz.
- Före valet skulle MP stoppa Förbifart Stockholm och lägga ned Bromma. Vägen byggs och Bromma lär bli kvar till 2038.
- I regeringen har MP fått gå med på långtgående åtgärder för att hindra flyktingar från att komma till Sverige.
- Mehmet Kaplan har jämfört IS-resenärer med frivilliga i finska vinterkriget, suttit på samma middag som turknationalistiska extremister och islamister och jämfört Israels behandling av palestinier med judarnas situation i Nazityskland.
