Enligt de libanesiska myndigheterna var det 2 750 ton ammoniumnitrat som exploderade i en lokal i hamnen. Det är dock ännu på onsdagsmorgonen oklart vad som orsakade explosionen och vem som bär ansvaret.
Antalet döda uppgick på morgonen till över 100, en siffra som befarades stiga. Drygt 4 000 var skadade och sjukhusen var överfulla. Patienter fick föras till andra orter för vård. Flera länder har erbjudit hjälp. Samtidigt saknades fortfarande människor i rasmassor.
Den materiella förödelsen är mycket omfattande över stora delar av Beirut. Människor flera mil från hamnen vittnar om kaos, panik och chock. Ett gigantiskt rökmoln steg efter explosionen, eller rättare explosionerna, och mark, byggnader och fönsterrutor skakade, rasade och krossades.
Katastrofen inträffade i den närmast konstanta kris som råder i Libanon med krig, motsättningar, en ekonomi i fritt fall och coronapandemin. På måndagen lämnade utrikesminister Nassif Hitti in sin avskedsansökan. Han gör det för att regeringen inte kan hantera landets värsta ekonomiska kris sedan inbördeskriget 1975-1990. Det var en blodig konflikt som böljade fram och tillbaka mellan folkgrupper och partier i olika allianser och med hjälp av utländska väpnade grupper.
Det är också en spegling av den politiska verklighet som måste balanseras för att hålla ihop det lilla landet som gränsar till två konfliktzoner i dag: I Syrien i norr och i öster fortsätter kriget på tionde året med stora strömmar av människor som har sökt sin tillflykt till Libanon. Omkring en miljon syriska flyktingar medför stora påfrestningar, ekonomiskt och socialt. Mot den libanesiska valutan slår även den ekonomiska krisen i Syrien.
I söder håller det israeliska försvaret högsta beredskap för att bemöta hot, beskjutningar och attacker från shiamuslimska Hizbollah, som är en maktfaktor i Libanon men också med förgreningar till Israels dödsfiende Iran och verksam på den syriska regimens och Rysslands sida i kriget. Israel beskyller Iran för att förse Hizbollah med vapen och har avslöjat underjordiska tunnlar som, enligt israelisk militär, grävts ut från den libanesiska sidan under gränslinjen för att användas vid infiltration av terrorgrupper.
Situationen kan förändras över en natt
Situationen längs gränserna och i Libanon kan förändras över en natt. Till de stora osäkerheterna kommer nu coronapandemin som slår hårt både mot hälsan och möjligheterna till inkomster. Massdemonstrationer förekommer mot den libanesiska regeringen över, som många upplever det, ett närmast hopplöst läge i en ond cirkel av ökande arbetslöshet och fattigdom, stigande priser och en inflation som snabbt urholkar värdet på de pengarna.
Libanon har vädjat till Internationella valutafonden IMF om hjälp. Men regeringen har ingen vilja att ställa sig bakom de strukturella och omfattande reformer som både det libanesiska samhället och det internationella samfundet kräver, hävdar Nassif Hitti. I ett uttalande skriver han:
"Jag gick med i regeringen för att tjäna en chef, Libanon. Men jag upptäckte att det i mitt land finns många chefer och motstridiga intressen. Om de inte samlas för att rädda det libanesiska folket, Gud förbjude, kommer skeppet att sjunka med alla ombord på det.”
Nassif Hitti utsågs till utrikesminister i januari när premiärminister Hassan Diab tillträdde med stöd av Hizbollahrörelsen, enligt Middle East Monitor. Ett skäl bakom Hittis avgång anses vara oenighet med regeringschefen Diab om huruvida stöd ska kopplas till reformer, något som den franske utrikesministern Jean-Yves Drian uppges ha krävt vid ett besök i Beirut nyligen.
Politisk turbulens fördjupar den libanesiska krisen utan ett samlat förslag till lösning. Bidrar gör även en ökad polarisering i den libanesiska samhället, främst mellan sunni- och shiamuslimer.
Ökade spänningar längs gränsen
Samtidigt försämras det allmänna säkerhetsläget av alltid närvarande motsättningar i regionen, särskilt konflikten i Syrien och mellan Israel och Hizbollah och Iran. Spänningarna vid gränsen har ökat de senaste veckorna och Israel har, rapporterar israeliska medier, förstärkt sin närvaro där som ett svar på ett ökat hot från Hizbollah både i Libanon och Syrien.
Israels armé uppger sig ha angripit en terroristgrupp, som ska ha placerat ut sprängämnen längs Syriengränsen vid Golanhöjderna. Det är, om uppgiften stämmer, bara en i en lång rad av attacker som israelisk militär genomfört i Syrien mot vad som utpekas som militära mål med koppling till Iran eller Hizbollah. Därefter ska israeliska attacker ha skett med stridsflygplan och attackhelikoptrar mot mål i Syrien som vedergällning.
Den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu står för en hård linje. Han har även väckt palestiniernas vrede och arabledares oro genom att vilja annektera stora delar av Västbanken. Det kan innebära att han överger tanken på en fredsuppgörelse som bygger på en tvåstatslösning. Men en rättsprocess mot honom med anklagelser om korruption och missnöje om hur regeringen hanterat hälsokrisen gör hans position sårbar.
I lördags skedde de hittills största demonstrationerna mot honom i Israel. Han reagerade upprört och kallade deltagarna vänstervridna våldsverkare. Han anklagade även israeliska medier för att underblåsa oron och jämförde med Nordkorea.
Tisdagens explosioner i Beirut sker inför ett domstolsutslag om mordet på den tidigare premiärministern Rafiq Hariri på fredagen. Det väntas öka spänningarna ytterligare i landet.
Den här delen av Mellanöstern beskrivs ofta som en krutdurk, och dessvärre är det ingen överdrift.