Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Britt-Marie Mattsson: Analys: Kampen om kvinnorna kan avgöra USA:s presidentval

På en punkt är president Donald Trump och utmanaren Joe Biden överens: Kvinnorna, som ännu inte bestämt sig för hur de ska rösta, kan avgöra presidentvalet.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Presidentvalet 1980 visade den första skillnaden i manligt och kvinnligt röstande. Republikanen Ronald Reagan vann visserligen en jordskredsseger mot sin demokratiske utmanare Walter Mondale, som var den förste presidentkandidaten som utsett en kvinna (Geraldine Ferraro) till sin vice. Men det fanns en könsskillnad, ”gender gap”, som sedan dess vidgats mellan demokraterna och republikanerna vid varje val.

I presidentvalet 2016 röstade 54 procent av kvinnorna på den demokratiska kandidaten Hillary Clinton mot 41 procent av männen. Samma mönster finns i mätningarna inför presidentvalet i november där Joe Biden samlar flest kvinnoröster och där vita män i högre grad samlas kring Trump.

Att kvinnorna är fler än männen i USA – och att de på 1970-talet gick om män i valdeltagande – innebär därför att de är en viktig väljargrupp som måste attraheras för att vinna.

Kvinnor, som jag intervjuade inför presidentvalet 2016, motiverade ofta beslutet att rösta på Trump på följande sätt: ”Jag tycker inte om honom som person och definitivt inte hans språkbruk. Men jag sympatiserar med hans politik. Det är hans politik som är det viktiga”.

I valet 2016 visade sig Donald Trump kunna samla en avgörande majoritet av konservativa, vita kvinnliga väljare, trots inspelade vulgära uttalanden. Kvinnosynen hade mindre betydelse för denna grupp än det ideologiska budskapet och löftena som innefattade sänkta skatter, motstånd mot aborter, borttagna miljöregleringar och krafttag mot illegal invandring.

Kvinnor, som jag intervjuade inför presidentvalet 2016, motiverade ofta beslutet att rösta på Trump på följande sätt:

– Jag tycker inte om honom som person och definitivt inte hans språkbruk. Men jag sympatiserar med hans politik. Det är hans politik som är det viktiga.

Besluten avgör

När jag talade med några av Trumps kvinnliga sympatisörer, som demonstrerade utanför kongressbyggnaden i Washington i samband med riksrätten i februari i år, hade de samma inställning:

– Vi dömer honom inte för ett eller annat uttalande som han gjort. Vi skulle aldrig prata på det sättet själva och egentligen tycker vi inte om det. Men det är hans viktiga politiska beslut som är avgörande. Som muren mot Mexiko och att ta hem jobben från utlandet.

Demokratiska väljare hade i vissa fall svårare att bortse från en negativ attityd till Hillary Clinton 2016 trots att de gillade hennes politiska budskap . Kvinnliga studenter på Georgetownuniversitetet, som jag pratade med, funderade på hur de skulle rösta:

– Det är klart att hon har åsikter som vi delar. Men är hon rätt kvinna för det här jobbet?

Och manliga studenter fyllde i:

– Kvinnor är väl smartare än att rösta på en kvinna bara av skälet att hon är kvinna.

Hillary Clinton vann tre miljoner fler röster än Donald Trump men förlorade i elektorsröster. Trump vann viktiga kongressdistrikt i avgörande delstater med liten marginal.

Att få ut demokratiska kvinnor som förra gången stannade hemma på valdagen är en nyckel till framgång, förutom att mobilisera alla andra som av olika skäl var valskolkare.

Och det är här som demokraterna nu gör sitt grundarbete för att förändra styrkeförhållandet till Joe Bidens fördel. Att få ut demokratiska kvinnor som förra gången stannade hemma på valdagen är en nyckel till framgång, förutom att mobilisera alla andra som av olika skäl var valskolkare. Generellt för hela valmanskåren gäller att republikanska väljare har högre valdeltagande än demokratiska.

För demokratiska kvinnor handlar det om viktiga sakfrågor – säkerhet, restriktivare vapenlagar, aborter, fokus på barn, skolor, jämställdhet, jobb – men också om tydliga tecken som visar vägen. Joe Bidens val av Kamala Harris demonstrerar att kvinnor ska finnas på topposterna, Hillary Clinton var ju också nära att vinna. Att ställa kvinnorna åt sidan i år hade varit omöjligt för demokraterna.

Manlig uppställning

Republikanerna har ett solitt manligt lag. Donald Trump och Mike Pence som vice. Samt en lång rad av män som utsetts till de viktigaste ministerposterna – utrikes, försvar, ekonomi- och manliga rådgivare närmast presidenten.

Familjen får därför spela en viktig roll för Trump både på konventet och i valrörelsen. Hustrun Melania, som talar om kvinnofrågor ur ett mer konservativt perspektiv med familjen i centrum. Dottern Ivanka, som står sin far nära, och som under hans presidenttid engagerat sig för kvinnligt entreprenörskap.

Och på en punkt är Trump och Biden överens. Kvinnorna, som ännu inte bestämt sig för hur de ska rösta, kan avgöra presidentvalet.