Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

ANALYS: Därför borde Romson gå

Miljöpartiet är illa ute. Riktigt illa. Med Åsa Romson kvar som språkrör ser det ännu värre ut. GP:s politikreporter Gunilla Grahn-Hinnfors listar tre skäl för varför hon borde gå.

På lite drygt en vecka har ett öppet schakt öppnat sig under Miljöpartiet. Det handlar om kolgruvor i Tyskland, om regeringsduglighet, om tydliga grundvärderingar och förmågan att krishantera. Ingenting har gått särskilt bra och förtroendet för språkrören rasar. 

Om 2,5 år ska partierna möta väljarnas dom. Vill MP verkligen fronta sin kampanj med Åsa Romson som språkrör? Hon valdes för att hon har en doktorsgrad i miljöjuridik och är en engagerad och vass miljöpolitiker, åtminstone tills hon blev miljöminister. Som språkrör har det mesta gått fel.

På kongressen om knappt tre veckor finns en möjlighet att göra en rockad i MP:s topp. Både Åsa Romsson och Gustav Fridolin öppnade på gårdagens pressmöte för att lämna språkrörsposterna förutsatt att valberedningen hittar lämpligare namn. De gjorde säkert detta väl medvetna om att det hittills inte har funnits någon utmanare. Dessutom strök de under med tjocka streck att de gärna ville vara kvar. På kongressen vill de slå fast sin position i partiet.

Men det finns en rad skäl varför att det vore bra för MP om Åsa Romson slutade som språkrör:


1. Romson är en belastning. 
Det började med några tillspetsade formuleringar i Almedalen 2014 om vita, medelålders män som värsta miljöbovarna och fortsatte med avslöjanden om att hon målat sin båt med giftig bottenfärg, släppt ut gråvatten och inte betalat energiskatt. Sedan dess har hon lyckats att både likna flyktingkatastrofen i Medelhavet vid Auschwitz och beskriva terrorattentaten i New York som "olyckor". Och när hon ska förklara sig blir det oftast bara ännu värre. Enligt Demoskop har sex procent av väljarna förtroende för henne just nu.

2. Isabella Lövin skulle kunna väljas. 
Lövin förs av några distrikt fram som en möjlig ersättare till Åsa Romson. Det finns fler saker som är tilltalande med den lösningen, ur MP:s synvinkel. Lövin är oanfrätt av den senaste tidens skandaler i partiet, hon är en slipad förhandlare efter åren i Europaparlamentet och hon sitter redan i regeringen. 

3. Miljöpolitiken skulle kunna lyfta. 
Om Åsa Romsson skulle slippa att vara språkrör, men sitta kvar som miljöminister skulle det kanske finnas mer plats för miljöpolitik. Nu tvingas Romson hela tiden ut i mediala Golgatavandringar för att släcka bränder. Dessutom är en stark miljöprofil det enda som kan rädda MP i valet 2018. Där finns partiets själ. 

Än så länge ser det dock inte ut som att Åsa Romson tänker kliva av. Hitintills har hon haft ett starkt stöd inom partiet. Men medlemmar är inte samma sak som väljare och med tanke på 2018 borde valberedningen försöka få Romson på andra tankar. Sedan ska ju också Isabella Lövin vara med på tåget. Med tanke på de senaste veckorna är kanske inte språkrörsposten i MP det mest lockande av alla uppdrag.

Gustav Fridolin då? Förtroendet har rasat även för honom och hittills har resultaten när det gäller hans område, skolan, knappats förändrats på något märkbart sätt. Men hans mediebagage är lättare än Romsons och han har ett politiskt hantverkskunnande som kan göra det möjligt att vända vinden igen. Särskilt utan Åsa Romson vid sidan.

I MP har det funnits en stark tilltro till ämneskunskap och gärna akademiska titlar. Fallet Åsa Romson visar att det inte räcker för att leda partiet. Men viktigast av allt för ett parti är ändå förtroende från väljarna i sakpolitiken. Även där har MP ett stort arbete framför sig.

Läs även: MP-Krisen: Så tycker partierna

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.