Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Arne Larsson: Alla kunde se detta komma – ändå har ingen någon lösning

Stefan Löfven fortsätter sondera, men verkar inte ens själv särskilt hoppfull att det ska förändra någonting. Risken är stor att han tvingas gå till talmannen med beskedet att han misslyckats innan veckan är slut.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Sedan förra måndagen har Stefan Löfven haft talmannens uppdrag att sondera möjligheten att bilda regering. Hans presskonferens, efter det att han lämnat halvtidsrapport, blev en uppvisning i konsten att inte säga någonting.

"Läget är komplicerat".

"Det pågår förtroliga samtal, men det som sägs där kommer bara meddelas om och när båda parter vill."

Jo, det är en viss skillnad jämfört med när Ulf Kristersson hade samma uppdrag och allianspartiledarna meddelade sig via DN-debatt, långa Facebook-inlägg och enskilda presskonferenser samt grälade med varandra om de verkligen var inspelade på det ena eller andra utspelet. Och där diverse Skånemoderater och en och annan sedan länge avgången minister ville ha sitt ord med i laget.

Rullgardinen har gått ned

Nu, däremot, har rullgardinen dragits ned.

Om det är bra eller dåligt kan man ha olika uppfattning om. Frågan är om det ens spelar något roll. Ingen politiker verkar ha rört sig särskilt långt från den position vederbörande hade under valnatten. Eller ett år före valnatten.

Man kan ha full respekt för att partierna inte kan glömma allt de sagt under valrörelsen direkt efter valet. Det är en svår process som måste få ta sin tid. Men hur mycket tid?

Med undantag för Kristdemokraternas spurt blev valresultatet precis så som man kunnat vänta sig under ett par års tid. Och under hela den tiden har partiledarna intill leda fått frågor om just det svåra läge som skulle kunna uppstå.

Vi väntar fortfarande på svaren

Då hette det att de politiska journalisterna och kommentatorerna ägnade sig åt "spelteorier" och att svaren på alla dessa frågor skulle komma när det väl var aktuellt.

Ja, nu är vi där. Men vi väntar fortfarande på svaren.

Några förhandlingar har inte inletts och budskapet från Stefan Löfven var att de samtal som pågår "har ett värde" och att det är viktigt att partierna lyssnar och lär av varandra.

Alla är inte lika övertygade. Löfvens presskonferens hade inte mer än avslutats förrän han ifrågasattes på Twitter av Moderaterna presschef Cherine Khalil:

"Har jag förstått det hela rätt... har Stefan Löfven haft 6 möten under hela veckan. Ett med varje parti.... och nu behöver han mer tid för att förstå de olika partiernas ”bevekelsegrunder”. Positioner som redan är kända."

Ingen vill spräcka Alliansen

Lika bekant borde det vid det här laget vara att någon eller några måste börja röra på sig, annars blir det ingen ny regering.

Vad Stefan Löfven vill och hoppas på är väl känt. Han hoppas kunna locka över Centerpartiet och Liberalerna och bilda en mittenregering.

Men Centerpartiet och Liberalerna vill hålla ihop Alliansen. Eller möjligen vill de bara till varje pris undvika att få skulden för att vara de som spräckte Alliansen.

Står de fast vid det kommer Stefan Löfven med all sannolikhet att tvingas ge upp försöken att bilda en ny regering.

Och den enda riktigt spännande frågan just nu är kanske vad som händer då. Om Ulf Kristersson får tillbaka sonderingsuppdraget borde det rimligtvis vara följt av ett hårdare krav på att det faktiskt ska leda till någonting.

Det kan också tänkas att uppdraget går till Annie Lööf, som från sin mittenposition skulle kunna ha andra förutsättningar att hitta öppningar. Det skulle också innebära en chans att testa om mantrat att hålla ihop Alliansen gäller under alla förutsättningar.