En kris hade varit tillräcklig, men nu är det tre och med ett klart samband. De tusentals migranter som nu söker sig mot Europa och möts av kravallpolis med tårgas, eller av invånare som uppges försöka mota bort deras gummibåt vid Lesbos, har flytt från kriget i Syrien, men även oroshärdar som Afghanistan, Iran och de palestinska områden.
De har levt i Turkiet i ett vänteläge och tog chansen när landets president Recep Tayyip Erdogan, trängd av allt intensivare strider i Syrien och med risken för en ny massflykt norrut, satte kraft bakom sitt krav på ökat stöd från EU. Det gäller i konflikten med den syriska regimen och under bördan av de syriska flyktingarna som uppgår till över 3,5 miljoner i Turkiet. Under helgen öppnade han gränserna mot Europa i strid med det avtal han träffade med EU 2016 med ett löfte om ett bistånd på sex miljarder euro.
Enligt uppgifter i media ska människor ha bussats mot gränsen och scenerna vid de grekiska gränsövergångarna är kaotiska i en repris av vad som förekom 2015-2016, då över en miljon flyktingar och migranter kom till Europa. Familjer och enskilda lever ännu i underdimensionerade grekiska läger medan regeringen planerar nya. De möter allt mindre tålamod hos lokalbefolkningen. Även stämningen mot hjälparbetare har försämrats på Lesbos, rapporterade norska NRK på måndagen.
Säkerheten på högsta nivån
Premiärminister Kyriakos Mitsotakis har meddelat att säkerheten höjs till den högsta nivån och att inga nya asylansökningar kommer att accepteras under en månad. EU:s gränsskyddsorganisation Frontext har höjt beredskapen och är berett att sända förstärkningar.
Enligt Reuters dödades en syrisk flykting från Aleppo på måndagen när han sköts i halsen under ett försök att ta sig över gränsen. Samtidigt ska ett barn har mist livet efter att ett fartyg kapsejsat utanför Lesbos, som har varit det främsta målet för flertalet av de omkring 1 300 migranter av olika nationaliteter som nått de grekiska öarna de senaste dygnen. En grekisk minister beskriver det för tv-kanalen Skai som en invasion.
Som om läget inte är tillräckligt allvarligt befaras migranter, många från länder med omfattande utbrott av coronavirus, som Iran, kunna föra in smittan i Europa. Europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC höjde på måndagen risknivån i EU från "måttlig" till "hög".
– Vi har en situation som är väldigt komplex. Den kräver ett snabbt, men också samordnat svar, sade Ursula von der Leyen.
Utan en uppgörelse om en långtidsbudget och i efterspelet till brexit står hon efter 100 dagar inför hotet från virus, en upptrappning av kriget i Syrien och en ny europeisk flyktingkatastrof, med närmare en miljon civila som har lämnat sina hem i Idlib. Hon måste i samarbete med kommissionären Ylva Johansson försöka hitta en gemensam hållning i den svåra och splittrande frågan om migranter och asylsökande. Johansson har nu även ansvar för gränsrelaterade ärenden i kommissionens krisgrupp för coronaviruset.
Har vision om ett aktivare EU
Ursula von der Leyens vision är ett EU ska återupptäcka sin enighet och inre styrka. Europa ska bli starkare i världen, vill hon i sin agenda, och därmed aktivare och viktigare. Hon väntas under tisdagen besöka Grekland tillsammans med bland andra den nye ordföranden för Europeiska rådet Charles Michel. Hon gör det säkert medveten om att ytterst handlar flyktingkrisen om kriget i Syrien, med de följder det får inom och utom landets gränser. Att försöka medverka till en vapenvila och en fredlig utveckling blir hennes största utmaning i ett kritiskt skede.
Relationen mellan Turkiet och Ryssland kan i värsta fall urarta i konfrontationer mellan turkiska och syriska förband, som stöds av ryskt militär. EU, FN och Nato har fördömt attackerna och varnat för de humanitära konsekvenserna.
Men avgörandet ligger hos president Vladimir Putin. På torsdag möter han president Erdogan i Moskva. Den turkiske ledaren sade på måndagen att han hoppas att Putin kommer att vidta nödvändiga åtgärder, såsom ett eldupphör, "och att vi kan hitta en lösning på detta". Kremls talesperson Dmitrij Peskov framhöll att det viktiga nu är att fokusera på förhandlingar.
Vart de kan leda återstår att se och spelar stor roll för vad som händer. En politisk lösning är enda vägen framåt för Syrien, grannländerna, migranterna och Europa. Men för det krävs vilja och förmåga, och det har vi inte sett hittills.