Utanför Folkets Hus i Mölndal cyklar Bahar Ahmadyar, 8, runt i snabba cirklar. Honställer sig upprätt upppå cykelpedalerna, trampar upp fartenoch släpper ena armen från styret.
- Kolla Ingrid, jag kan cykla med bara en arm! ropar hon samtidigt som hon rättar till bandet under den rosa cykelhjälmen.
IngridRasmussonler. Tillsammans med kollegan Marita Bergstrand har hon sedan i våras engagerat sigsom volontär på språkcaféeti Mölndal -en samlingsplats för människor som vill träna på svenska och få hjälp med läxor.Hennes egencykel står parkerad bredvid bänken där hon sitter.I handen håller hon en lång deltagarlista. Om tio minuter ska ett tjugotalafghanska kvinnorför första gången få sätta sig på cykelsadeln.
Inte första gången cykelkurs startas i Mölndal
2014 startade arbetet med cykelkurser i Mölndalsmåskaligt. Några nyanlända kvinnor i Bifrost hade framfört önskemål om att få lära sig att cykla. Tekniska förvaltningen köpte in fyracyklar anpassade till nybörjarcykling och kursen startade kort därefter.
- Kvinnorna cyklade tre dagar i veckan i fem veckor. Resultatet blev helt fantastiskt. Jag minns särskilt en av deltagarnas glädje. Hon var så glad över att äntligen kunna slippa be hennes man köra henne överallt,säger Therése Hognertsom under 2014 arbetade som samordnare för projektet Samhällsarbete Bifrost.
Idag harintresset för cykelkurseri Mölndal växt sigstörre än någonsin. Omkring 250 nyanlända med permanent uppehållstillstånd har under det senaste året flyttat till kommunen och önskemålenomsim- och cykelkurser har ökat i snabb takt.
"De ger aldrig upp"
Septemberluften ligger som ett tjockt täcke över parkeringen utanför Socialtjänsten i Mölndal. Någracyklar står parkerade påcykelvägenintill Mölndalsån, cykelsadlarna är rejält nedsänktaoch flera cykelhjälmar ligger i gräset.
Mahtab, 17, tar bort sin hårklämmaunder den rosa slöjan för att få plats med cykelhjälmen på huvudet.Vad som först ser lite vingligt ut går sedan medstöttningfrånen volontär riktigt bra. Honlyckas återfå balansen och två minuter senare cyklar hon utan problem sick-sackmellan bilarna på parkeringen.
- De ger aldrig upp! Det är helt otroligt vilken drivkraft de har. De bara kör trots att de aldrig suttit på en cykel innan, säger gymnasieungdomenSabina Hussein, 19 som är med och hjälper till med projektet.
Kvar vid cykelvägen står Roya Ahmadyar, 14, tillsammans med sina lillasystrar Fateme, 12, ochBahar, 8. För fyra år sedan tvingade kriget i Afghanistan dem att fly till Iran tillsammans med deras mamma och äldre syster. För ett och ett halv år sedan flyttade de igen.Denna gången till Majorna i Göteborgdär deras äldre brorredan befann sig.
- Min storebror har en cykel hemma.Den ramlade jag med en gång när jag skulle försöka cykla. Min kompis har också en cykel, men den är jättestor så den ramlade jag också med.I början är det lite läskigt, men jag vill verkligen lära mig cykla, säger Roya Ahmadyar innan hon ivrigt hopparpå en cykel.
För några veckor sedan började hon 8:e klass påFässbergsskolan i Mölndal. Klarar honattfågoda studieresultat och lära sig svenska ordentligtär hennes dröm att i framtiden arbeta som läkare. Men först ska hon lära sig att cykla för att slippa ta bussen till skolan.
Hennes yngre systrar kan redan cykla. Lillasystern Bahar, 8 brukade träna påen grön sparkcykel i Iran.
- Jag vet inte var den är. Men jag har en riktig cykel nu. Jag gillar livet i Sverige bättre. I skolan gillar jag matte. Godaste maten i bamba är pyttipannaoch köttbullar,säger hon.
"Kvinnor har inte tid för sig själva"
Fahima Ahmadyar, 39, pekar på sina döttrarsom cyklar på andra sidan gatan och slårihop händerna i en glädjegest.
- Kolla vad de är duktiga! I Afghanistan är kvinnornamest i hemmet. Vi lagar mat, städar och tar hand om barnen. Vi har inte tid att bry oss om oss själva. Här är det annorlunda, det finns så mycket jag vill göra och lära mig här. Jag vill cykla, jag vill simma, jag vill börja tränaoch jobba. Helst hade jag velat bli förskollärare,säger Fahima.
Cykling förenat med livsfara
I Afghanistan seskvinnlig cykling som någotkontroversiellt och oanständigt. Om en kvinna ses cyklande kan det få förödande konsekvenser. Hennes familj kanbli förföljd, hånad och drabbas avdåligt rykte. Kvinnansjälv kan straffas med döden.I Iran ser situation lite annorlunda ut. Där får vissacykla, medan andra inte tillåtsalls. Regimen kan plötsligt hävda att det är förbjudet för kvinnor att cykla och cyklande kvinnor har vid flera tillfällen arresterats.
- Cykling ska sammankopplas med frihet. Att själv kunna ta sig dit man vill. Att kunna handla, ta sig hem från jobbetoch lämna barnen utan problem, säger volontärenMarita Bergstrand.
Hon och kollegan IngridRasmussonhar småsprungit bredvid cyklarnai snarttvå timmar. Ett blåttkvällsljushar lagt sig över parkeringen. Bahars vita cykel ligger lutad mot en gatlyktaoch systrarna Ahmadyar sitter ner i gräset.
- Detta är basen till hur man umgås. Inga finesser eller konstigheter. Här gör vi bara en sak i taget. Antingen är det bara cykling, svenska eller läxhjälp. Tänk att det lilla kan få en att känna sig så nyttig när man kommer hem,säger Ingrid Rasmusson.
Fakta Cykelkurs:
För: Öppen anmälan för alla i Mölndalsområdet.
När:Varje torsdag i veckan erbjuds två cykelkurser. En pågår mellan 17-18 och en 18-19.
Var: Samling utanför Folkets Hus i Mölndal.
Stöds av: Volontär i Mölndal, Verksamhetsområde Integrationoch samhällsarbetarna i Mölndal.
Ingår: 9 veckors praktisk och teoretiskt cykelträning.
Hjälper till: Frivilliga volontärer ochgymnasieungdomar som arbetar som samhällsarbetare i Bifrost, Åby, Kållered och Lindomei Mölndal.
I behov av: Fler låga cyklar och volontärer som vill hjälpa till. Vid frågor/intresse kontakta volontar@molndal.se
