_(2532975946).jpg?f=Regular&w=960&$p$f$w=96ca605)
Insekter och djur har en otroliga förmåga att smälta in i omgivningen och undvika bli upptäckta av rovdjuren. Genom årtusenden har de anpassat färg och form för att imitera växter och miljöer så till den grad att det nästan är omöjligt att avslöja dem. Ibland för att inte ätas upp, andra gånger för att själva komma nära sitt byte.
Artikeln fortsätter efter videoklippet
VIDEO: Kan bläckfiskar göra soldater osynliga?
När Charles Darwin lanserade sin idé om evolutionsteorin i boken Om arternas uppkomst 1859, utgjorde förmågan att överleva genom att smälta in i den omgivande miljön ett av hans argument.
"Om vi finna bladätande insekter gröna, barkätande gråspräckliga, fjellripan om vintern hvit, om vi se, att skotska ripan har ungefär hedens färg, orren torfmossens, så hafva vi skäl att antaga, att sådana färger äro nyttiga för de nämda insekterna och fåglarna och tjena dem till skydd", skrev han i bokens fjärde kapitel Det naturliga urvalet.
I Storbritannien fanns vid 1800-talets början nästan bara ljusa björkmätare, en fjärilssort som vi hittar även i Sverige. Färgen gjorde att de lätt smälte in mot barken på ljusa trädstammar och kunde därmed undvika att upptäckas av hungriga fåglar.
Förutsättningarna förändrades i takt med att Storbritannien industrialiserades och trädstammar färgades mörka av den sotfyllda luften. De ljusa björkmätarna förlorade plötsligt sin maskeringsförmåga och blev snabbt mat åt fåglar, medan en mörkare variant av samma fjäril plötsligt och på mycket kort tid ökade i antal.
Vid en räkning av björkmätare i slutet av 1800-talet utgjorde den mörka varianten hela 98 procent i trakten kring industrialiserade Manchester. I takt med att föroreningarna från koilfabrikerna minskade över åren såg man en återväxt bland den ljusa sorten.
Darwin själv hann dock avlida innan studien hann publiceras.
Bläddra i bildspelet för att se några av naturens mes fantastiska kamouflagedjur.