Hårdrockare och syntare, alla fick sitt i 80-talets Okej. De fjuniga killarna fick Samantha Fox utan tröja. Småtjejerna trånade över omslaget med Louis Herrey i nätbrynja.
Mycket naken hud skulle det vara, tyckte chefredaktören Hans Hatwig, och gärna lite kittlande läsning om knark och våld ovanpå det.
Men inte ens han anade vilken våg av indignation som reportagen om hårdrocksgruppen Wasp skulle orsaka i Sverige 1984. Bilderna på sångaren Blackie Lawless med en sågklinga mellan benen och en fastspänd naken kvinna på scenen väckte ramaskri.
I ett numera klassiskt inslag i SVT:s Svar direkt utnämnde Siewert Öholm Wasp till satanister och Okej till förkunnare av gruppens tvivelaktiga budskap.
- De hade däremot ingenting emot att vi tryckte rätt nakna bilder av Samantha Fox. Vi använde i princip samma bilder av henne som en tidning som Aktuell Rapport gjorde, för en publik som var mellan 11 och 16 år, konstaterar Jörgen Holmstedt reporter på Okej och som skrivit boken om tidningen.
Så här 26 år efteråt tycker han inte att Okej har något att be om ursäkt för. Wasp var inga satanister, de spelade bara på skräck och gjorde show av det, menar han.
I två år har Jörgen Holmstedt grävt ned sig i tidningens 80-talshistoria. Bland högar av neonfärgade axelvaddar, hysteriskt lockiga pudelfrisyrer och avbitna fladdermushuvuden har han tagit fram de mest typiska idolbilderna från tiden och bidragit med nytt bakom-kulisserna-skvaller.
- Om man ska göra den här boken ska man göra det på riktigt. Allt det där nostalgiska och härliga ska vara med, men jag ville ta det ett steg längre och berätta hur det var på riktigt, säger han.
Alla artister lär inte bli så glada över Okej-boken. Per Gessle framställs som en snåljåp, Lena Philipsson häcklas för att hon inte längre vill kännas vid att hon var en "Okej-artist" och Christer Sandelin kommer möjligen att ångra att han så öppet tillstår att han tog kokain under 80-talet.
Även Jörgen Holmstedt ångrar vissa saker från Okej-tiden. Dels att han i berusat tillstånd välte en bil tillsammans med hårdrockaren Yngwie Malmsteen i Holland, dels att han under en intervju med Anna Book fokuserade alldeles för mycket på hennes bröst.
- Det var oerhört korkat, varför gjorde jag det? Hon var ju bara 16 år.
Hur tror du att de som inte själva har upplevt 80-talet reagerar på boken?
- Var det verkligen så här? Var det så att många sångerskor lanserade sin karriär med nakna bröst? Hade de så här mycket smink och konstiga kläder? Jag tror det kan vara smått chockerande för en ung människa att bläddra i den här boken.
>De första numren av Okej kom 1980. I tre provnummer vräkte Hans Hatwig på med så mycket sex, snusk och skandaler som han bara kunde. Efter påtryckningar från Hem & Skola lade förlaget tidningen på is.
>1981 körde Hatwig i gång med Okej igen. Under årens lopp hann tidningen publicera intervjuer med i princip alla dåtidens stora stjärnor. Alla från David Bowie, Metallica och Kiss till svenska Lena Philipsson och Noice medverkade i Okej.
>Tidningen Okej finns fortfarande, men har numera flickor i yngre tonåren som målgrupp. På 80-talet bestod läsekretsen av 51 procent killar och 49 procent tjejer.
> Vilket nummer sålde bäst? Nummer 15 från 1984 med Louis Herrey (minstingen i Herreys) i nätbrynja. Såldes i 156 000 exemplar.
> Magplasket: Nummer 9 från 1984 med Slade på omslaget.
> Bilden som väckte mest reaktioner 1: Konsertbilderna med Wasp som fick Siewert Öholm att rycka ut.
> Bilden som väckte mest reaktioner 2: Nakenbilderna på Dag-Finn, sångare i Sha-Boom, där Okejs fotograf följde med ända in i duschen.
> "Skandalerna" bakom kulisserna: Christer Sandelin erkänner att han tog kokain på 80-talet. Carola avslöjar att hon och Richard Herrey hade en relation 1984.